Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
som var född i Torneå och den tiden kunde
finska nästan bättre än jag, föredrog en kort
dikt af Oksanen; ja, hade utrymmet tillåtit det,
hade nog balettmästaren arrangerat en pas de
trois med subretterna.
Dagen slutade för öfrigt med promenad i
Haga park och sent på aftonen med sexa i
skyddet af gröna lindar och syrener på „Blås ut"
vid gitarrklink och sakta nynnande sång till
ackompanjemang af vågskvalp från den majblå
saltsjön och det nerverna eggande, döfva bullret
från en storstad, som lefde upp i den unga
vårens lif.
Jag kan i själfva verket öfver alla de år
jag hade lyckan att känna fröken Henriette, öfver
min bekantskap, gjord vid ett festbord öfver
förgängelsens symboler, skrifva Levertins redan
citerade vers: „Lifshymn som jublar, dödshymn
som klagar". Mellan de två ytterligheterna
kastades hennes lefnadsbana mera än andra dödligas.
Det må tilläggas, att detta här ofvan
beskrifna besök hos Russinbullan var mitt första,
liksom det också blef mitt sista.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
