Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
Under den sommar, som nu följde, flyttade
fröken Henriette ut till landet i närheten af det
vackra Södertelje, till en familj, som jag var
bekant med. Jag besökte henne en och annan
gång och gladde mig åt att hon tycktes
återhämta sig inom en jämförelsevis kort tid. Då
hon var starkt litterärt intresserad, förde jag med
mig böcker till henne, mest dramatisk litteratur.
Särskildt älskade hon de tvenne motsatta
polerna Franz Grillparzer och Heinrich Heine. Den
förras teaterstycken, som nu åter tyckas blifva
moderna, kände hon troligtvis som ingen annan.
Ja, hon försökte t. o. m. att få en af dramerna,
,,Det gyllene skinnet", som hon öfversatt, införd
som följetong i Dagens Nyheter. Om den saken
hade jag många och långa underhandlingar med
hennes gynnare Rudolf Wall, som äfven var mig
synnerligen bevågen, men förslaget strandade,
jag minnes ej mer af hvilken orsak.
Att hon trifdes så utomordentligt väl på
landet, därtill bidrog en omständighet, djupt sorglig
i och för sig.
Ehuru hennes lilla hem i staden var
vackert ordnadt, ehuru hon hade en förmåga att
draga människor till sig och hålla dem samlade
kring sin näpna person — jag har i hennes
förmak sett en mängd af Sveriges mest kända
sceniska konstnärer — så trifdes hon ej själf i detta
hem. Förhållandet mellan henne och föräldrarna,
särskildt modern, var icke godt, och värst af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
