Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
förrättning vi afbrötos af att någon kallade
på mig. Det var hofmarskalken af Edholm,
som vid denna tid var de kungliga teatrarnas
chef och i denna egenskap fröken Henriettes
högsta förman. Hofmarskalken af Edholm, af
hvilken jag bevarat det bästa minne — han var
en nobel och ridderlig person — bad mig sända
bort arbetarena. Det skulle blifva
generalrepetition till kröningen och icke, som jag trott, till
kantaten. Jag gjorde som det sagts mig, men
när jag med den förskrämda fröken Henriette
skulle bege mig ut, mötte vi de kungliga med
hofmarskalken i spetsen. Min stackars fröken
miste totalt kontenansen. Innan jag hann säga
ett lugnande ord, vände hon om och flydde åter
in i kyrkan. Det återstod mig intet annat än
att följa henne; jag kunde ej lämna henne,
ensam, sjuk och uppskrämd som hon var. Hon
sprang snabb som en lekande kattunge från pelare
till pelare och upp till läktartrappan. När jag
omsider fick fatt i henne, var hon blek och
förstörd af sinnesrörelse. Hon bad mig bevekande
och varmt att skaffa nycklarna till kyrkans stora
ingångsdörr, så att hon ändtligen kunde komma
ut. Hennes ångest och oro voro alldeles
orimliga likasom hennes anhållan om kyrknycklarna,
och under trycket af denna själsspänning kom
det fram, att hon stod i sådant beroende af en
bland de vid ceremonin assisterande, som gjorde
hennes närvaro här absolut omöjlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
