Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
hindra hennes hostskof att komma till utbrott,
och likafullt, hon hade det svårt. Svetten stod
henne i pannan och pulsarna slogo, när hon,
kämpande med hostan, höll; näsduken för
munnen. Ack, när hon tog den från sina läppar,
lyste bloden purpurröd på den fina hvita väfven.
Nära två timmar räckte vår pina, innan
konung Oscars befriande ord „ alltså i morgon, mina
herrar" gåfvo oss rätt att resa oss och söka oss
ut i det fria. Detta var medaljens frånsida.
O giovento primavera della vita! När vi
kommo ut, var hennes sinne som förbytt; oron,
skrämseln voro som bortblåsta. Ur de skälmska,
stora ögonen lyste befrielsens glädje, och med
ett litet fint malitiöst leende sade hon: „Nå, så
ha vi då sett en konungakröning; det var som
att stå mellan kulisserna och se Hamlet repeteras
i civildräkt".
Jag omtalade på ett diskret sätt för
arkitekten L. Hedin, hvarför jag mankerat två timmar
i tjänsten. Den, som hade roligt, det var han.
Jag begagnar mig af tillfället att nu trettiosju
år efteråt tacka för öfverseendet och för ali den
vänlighet och gästfrihet, som sedan dess så ofta
kommit mig till del af min gamle, oförbränneligt
lefnadsfriske^ vän Ludvig Hedin. Dagen därpå
s% jag medaljens åtsida. Intrycket hade nog
varit mera helgjutet, om jag ej kommit ihåg det
lilla sardoniska leendet föregående dag, ett löje,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
