Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
och dödsår för en medlem af någon släkt, gaf
han sig ej, innan han frågat vänner och bekanta,
ja, skrifvit till snart sagdt vildfrämmande, och
det slog ej fel, att han sist och slutligen, ofta
efter åratal, fick rätt på det han sökte. Då skref
han några mystiska tecken in i sin ståtliga rad
af statskalendrar och var nöjd. Kära far kände
till släkten Estlander, så mycket mera som en
Carl Josef Estlander hört till hans något äldre
samtida i Åbo. Med denne och sedermera
kapten J. J. Conradi hade han haft många
gemensamma minnen inom segel-, skridsko-, boll- och
andra sportsområden. När vid mina härjningar
i gymnasiebiblioteket i Viborg — hvars
ingångsdörr låg midt emot min sängkammardörr i nya
gymnasiehuset — Estlanders »Richard
Lejon-hjerta i historien och poesin" föll i mina händer,
var det således icke första gången jag gjorde
bekantskap med detta sedan så celebra namn.
Redan tidigt visste jag, tack vare kära fars otryckta
genealogi, att de två stora motståndarna C. G.
Estlander och G. Z. Forsman voro sysslingar,
den senare därtill af ren svensk börd.
Som student åhörde jag Estlanders
föreläsningar. De omfattade vid denna tid, vill jag
minnas, den franska trubadur-poesins äldre period.
Jag skref äfven för honom svenska uppsatser
öfver ämnen, dem han bestämde. Det första
ämnet gällde »Victor Hugos Lucretia Borgia",
hvilken pjes just vid denna tid gafs på Svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
