Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
Det var icke endast bland studenterna man
hörde kraftorden i sådana fall. När sedermera
senatorn Otto Donner en gång sade ett par
van-vördiga ord om ärkebiskopen Tengströms
habi-litet, blef gamle Wilhelm Lagus rasande och
kallade Donner „ostrobotniensis", hvilket ord
åtföljdes af ett par adjektiver, som icke voro vackra.
När nylänningen Adolf v. Becker talade om
något, som för öfrigt blifvit en trosartikel hos
honom, nämligen att Österbotten ej producerat
någon annan konstnär än den tämligen misslyckade
Cainberg (Brenner var ej upptäckt då ännu) samt
att österbottningarna öfverhufvudtaget aldrig
förstått sig på konst, så visste enhvar, mot hvem
udden var riktad, nämligen mot C. G. Estlander.
Säkert är, att man ännu länge kunde skönja
skåran i konglomeratet Helsingfors. Järnvägarna, den
stigande samfärdseln, Helsingfors’ osedvanliga
expansionskraft och det bobrikoffska förtrycket
ha så småningom plånat ut den förra ritsen.
När jag efter flere års bortavaro återkom till
fäderneslandet, hade den stora polemiken mellan
den — man måste medge det — i vissa fall
grälsjuke juristen-målaren Adolf v. Becker och,
det måste också medges, i vissa fall väl oböjlige
C. G. Estlander löpt af stapeln. Jag kände vid
denna tid icke innebörden af densamma, visste
ej, huru djupgående den var, var obekant med
läggningen hos de två motståndarena och kom
därigenom att ställa mig i en svår ställning
gentemot Estlander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
