Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
tidigare återvända till hemlandet. Detta skedde,
vill jag minnas, med den sista ångaren, som
inom oktober månad löpte in i hufvudstadens
hamn. Redan vid landstigningen fingo vi klart
för oss, att sinnena här voro i svallning; det
hördes, syntes och kändes, att något var i
görningen. Detta något var storstrejken. Jag begaf
mig samma afton vi anländt ut för att studera
folkstämningen. Allt var som i orons, i väntans
tider, ungefär som under de stora dagarna efter
den 16:de juni 1904. Landstrejken i Ryssland
hade utbrutit och vunnit genklang hos oss i
Finland; man var entusiastisk, varm och glödande
i sin ifver, orolig endast för att den rätta, den
behagliga tiden, då det skulle bryta lös hos oss,
icke skulle gripas i det rätta ögonblicket,
måhända för tidigt eller för sent.
Omsider, den sista oktober, bröt det lös.
Storstrejken hade börjat i Viborg sålunda, att
nattåget mellan Petersburg och Helsingfors, som
hunnit till Viborg, af väldiga folkmassor, samlade
vid stationen, förhindrades att fortsätta sin färd
västerut. En ung lokomotivförare kopplade af
lokomotivet och förde det under mängdens
hurrarop in i lokomotivstallet, som stängdes. Detta
var signalen. Nu brusade folkviljan öfver
bräddarna. Frihetens mäktiga luft, som vi så länge
undvarit, verkade oroande på alla sinnen och
tändande på vårt blod.
De ovanligt vackra höstdagarna manade till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
