Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
vär, i lilla spelsalen och matsalen likaså. En
alldeles ny, dyrbar brysselmatta i spelsalen hade
till skydd belagts med en årgång af Novoje
Vremja, som under grofva soldatklackar smulats
sönder och intrampats i mattans fina lo. Den
var totalt förstörd. Soldaterna hade ätit och sofvit
på golfven i dessa rum. Då fönstren mot gatan icke
kunde öppnas, ty allmänheten skulle ej få veta,
hvilka försiktighetsmått vidtagits, så var luften rent
af förfärlig. Vi voro som i ett belägradt hus.
Illusionen blef ännu mera fullständig, emedan patruller
på tre man på korta, bestämda tider drogo fram
längs Fabiansgatan och stredo om plats med
beslutsamma män och kvinnor med bleka ansikten,
hvilka timme efter timme posterade där nere och
vaktade på hvad som komma skulle. Jag
betraktade dem mellan de halfslutna gardinerna och
jalusierna och tyckte mig kunna se deras dolda,
tysta tankar, där de nervöst tuggande med
käkarna stodo i en enda jämngrå massa. Jag tänkte
på hvad jag läst om Ludvig XIV och Marie
Antoinette i Tuilerierna, bevakade af Paris
sanscu-lotter.
Uti vestibulen var ett kommande och
gående, ett tramp af kurirer, lakejer och poliser.
Betjäningen var upprörd, särskildt den gamla
kammartjänaren. Han påstod, att schvedomanerna
ställt till hela denna „kramola"; han var
synbarligen besjälad af samma politiska visdom: „bara
vi få schvedomanerna bort, så nog reda vi oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
