Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
med, för mitt vidkommande, med teatern så godt
som för alltid. Med teatern som konstanstalt
och de dramatiska konstnärerna har jag sedan
dess haft föga beröring, om jag undantager
den vackra vän jag här ofvan beskrifvit och
mitt sammanträffande med en Coquelin och
hans trupp, Sarah Bernhardt och den stora
skådespelerskan och nobla kvinnan fru Betty
Hennings, som jag vågar räkna bland mina vänner.
Jag kan tyvärr icke säga, att skilsmässan
från Bergbom gick lika stillsamt, naturligt och
enkelt. Det lönar sig ej att ånge de närmare
detaljerna vid denna episod. Må det blott
nämnas, att den yttre tilldragelsen passerade som
följer. Medan repetitionerna på teaterpjeserna
och operautdraget pågingo, festades det ej så
litet inom kotteriet. En gång hade vi ett
ståtligt slädparti till Hertonäs med dans på den
gamla historiska herrgården — jag åkte för öfrigt
med fröken Ellen Nervänder. Små „juntor" på
öfre Opris, på Arkadiateatern och i Kaisaniemi
förekommo äfven. En afton voro några af oss
samlade i den s. k. sjösalongen i Kaisaniemi.
Festen hade icke börjat ännu, eller också var
den slut — jag minnes ej säkert denna detalj.
Bergbom, som, utan att vara en musiker, var en
genombildad, musikalisk person, satt vid pianot
och spelade ackompanjemanget (jag skulle tro
af honom själf) till Heines gudomliga ballad
„Die Wallfahrt nach Kevlaar", som han reciterade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
