Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
nom, kunde vara viss på, att där fanns något
mera än vanligt i de verk han skapat. Sedan
detta besök i Coquelins atelier hade år förgått.
Så kom han alldeles oväntadt till Helsingfors.
Hans turné hade af en eller annan orsak
undgått min uppmärksamhet. Jag trodde, att
sällskapet först långt senare skulle inträffa i vår
goda stad.
En afton hade jag och en af mina bästa
vänner, sedermera öfversten Victor Neovius beslutit
supera ute. I sådan afsikt gingo vi tämligen sent
på kvällen till Societetshuset. Vid ett bord alldeles
bredvid oss satt ett ytterst lifligt och pratsamt
sällskap, två damer och två herrar. Vi hade
knappast satt oss, innan den ena af herrarna
presenterade sig som herr Jean Coquelin och
förklarade, att de oaktadt matsedeln — som var fransk
— höllo på att svälta ihjäl; man gaf dem intet
ätbart.
Då sällskapet hörde, att vi talade franska,
blef förtjusningen stor, borden skötos samman,
och vi bildade ett kotteri. Här var Victor
Neovius i sitt esse. Liflig, slagfärdig, icke så litet
älskvärdt härsklysten, tog han om hand
ledningen af det hela på ett för oss alla synnerligen
angenämt sätt. Vi hade det just allra som trif-
sammast. Den vackra mademoiselle–(hon
gaf mig sitt porträtt, men jag har glömt namnet)
deklamerade skalden-aktörens vackra dikt om „två
träskor", glömda i skogen, i hvilka året därpå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
