Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
applåderandet, ofta för öppen ridå, som
missklädde den unga teaterns publik vid denna tid,
gjorde, att jag begaf mig upp till foajén för att
lugna mina nerver. Här sammanträffade jag
oförmodadt med Bergbom. Han var ingen
långsint och hård natur. Tvärtom kom han till mig,
talade försonligt, och vi blefvo åter sams. Nu
tog han åter upp ett förslag. Han ville, att jag
skulle bearbeta min roman Stockjunkarn för hans
teater. Han måste länge ha tänkt på saken, ty
han dikterade för mig stante pede de fem akternas
innehåll. Jag har än i dag hans diktamen kvar,
men saken kom aldrig längre. Lifvet är så kort,
plikterna äro många, de dramatiska svårigheterna
så stora, att jag afstått från försöket. Vill man
skrifva ett drama, måste man ha mera tid till
:sin disposition än de korta hel- och halftimmar,
som om morgonen och sent på kvällen stå mig
till buds, och äfven detta efter långa intervaller.
Från denna tid hade vi det godt och
fridfullt oss emellan. Han bjöd mig till sin nya
ståtliga och vackra teater, där jag flere gånger
besökte honom i hans foajé. Han hade åldrats
starkt under de sistförflutna åren. Det storverk
han genomfört bar han med ödmjukt sinne.
Han var då redan, hvad Mæterlinck kallar, en
„averti", en, som döden märkt och kallat och
som bar tanken på skilsmässan från denna värld
ined mod och resignation inom sig. En
konstnärsnatur, ursprungligen vekt och innerligt an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
