[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I vår tid då det psykologiska och personhistoriska allt
mer och mer intresserar, läser man med osedvanligt nöje
Ahrenbergs liffulla skildring „Människor som jag känt“ —
— — Ahrenberg berättar bra, ibland ypperligt. Han har
bland annat den angenäma egenskapen att förstå sig på
olikartade människor. Den i god mening kosmopolitiska
uppfattningen — — — borttager hvarje spår af kråkvinkelsdrag i
dessa skildringar.
C. Laurin.
(Stockholms Dagblad.)
Människor som jag känt är som helhet en
anteckningssamling af mycket fängslande art. Framtida forskare komma
helt säkert att studera den med samma intresse, som vi ägnat
den gustavianska tidens och 1800-talets memoarlitteratur.
Georg Nordensvan.
Dagens Nyheter.
Hela denna art af skildring är hittills så godt som
författarens uteslutande egendom. Och det är egentligen skada.
Denna följd af personliga intryck, alldeles fria från den
vanliga biografiens tyngd och anhopning af data, måla så
mycket mera lefvande än den; och kemiskt fri från subjektiv syn
är ändå ingen biografi, är intet af människotanke
frambragt. Det vore att önska att flera af dem som stått i
beröring med tidens märkligare män och kvinnor, sökte på detta
sätt samla sina minnes- och synbilder på eftervärlden — äfven
om ingen af dem kan gå till verket med samma eminenta
förmåga som Jac. Ahrenberg.
Annie Åkerhielm.
— — — Han är på en gång ett stycke vidtfamnande
kosmopolit — — — och en klok och skaprsynt
fosterlandsvän. Det är öfver hufvudtaget en af de intressantaste
memoarsamlingar man kan läsa.
Karl Warburg.
Tredje delen af Människor som ajg känt, med Topelius
och Edelfelt som hufvudfigurer, bör icke saknas i något hem,
där dessa mäns lifsverk äas och beundras.
Wasabladet.
„I ett nu står Edelfelt lifslefvande där. Jag har ju också
känt den store konstnären. — — —
Det är dock en konst, som jag beundrar, att kunna
uppväcka de döda.“
Elsa Lindberg-Doviette.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
