Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lätt, ty utom att hän var, om jag får säga, blyg
tili naturen, fanns där ännu nägot annat, som
band hans tunga. Detta framgick ur ett svar,
som hän en gång gaf mig, på min och hans
förtjusande dotter Marys (sedermera friherrinna
Ehrensvärd) enträgna begäran, att hän skulle
beskrifva sitt lifs minnen. Svaret kom med en
viss kärfhet, äfven eljes karaktäristisk för honom,
samt med en viss bitterhet, som ej hörde hans
lynne tili. „Hvem f—n bryr sig här i landet om
hvad vi Finlands söner uträttat därborta i Ryssland.
Om vi styrde områden större än hela vårt
land, upptäckte nya länder, det räknar oss ingen
tili förtjänst än mindre tili ära. För oss här i
Finland slutar världen österut vid Systerbäck,
västerut sträcker den sig litet längre bort, ända tili
Hull, ty dit går vårt smör“. Det ligger en viss sanning
i detta. De gamla hedersgubbarna general
C. R. Sederholm, E. af Forselles, V. Procope och
flere andra ha sagt ungefär samma sak. „De år vi
arbetat i Ryssland äro som utstrukna ur vårt lif“.[1]
När jag kömmit sä pass längt, att hän fann
det jag verkligen intresserade mig för hans öden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
