Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alexander II:s tid. Sen dess har mycket vatien
runnit genom tidens Ström.
* *
*
Nu var Hampus Furuhjelms länga odysse i
Ryssland slut. Själf sade hän, att det gick upp
liksom med ens, att hän borde kasta förtöjningarna
loss och bege sig hem tili fäderneslandet.
Så är det ofta med det djupaste i värt vasen.
Aren gå med att planlägga och lösa lifvets små
problem. Hvad som försiggår djupast i vårt
inre märkes ej af andra, vi ana det knappast
själf. Ljud af främmande språk, det ändlösa,
hetsande lifvet hindrar oss att lyssna tili rösterna
i det tysta, djupa inre, tili detta som dock med
vårt undermedvetande arbetar sig fram liksom af
sig själf. Och så en dag, när tiden är mogen,
vaknar den under ärtionden tysta rösten upp,
klingar högt, manar och kallan Målet, det anade,
det vi kämpät lifvet igenom är klart. När Furuhjelm
femtonårig kastades ut i världen, bar hän
inom sig mera som en dröm än som en tanke,
mera som ett hopp än som ett mål, detta att
en gång i tidernas fullbordan komma hem,
köpa det gamla fädernegodset åter och börja
där förfädren stupat eller tröttnat. „När jag
en gång hade klart, att nu borde jag fara
hem, kände jag det som en feber i blodet. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 11:26:21 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jagkant/6/0044.html
