Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under alla dessa år hade min hustru endast
då och då genom brefkort eller genom tillfälliga
resande och bekanta erhållit sparsamma
underrättelser om henne.
Vi hade bjudit henne tili vår silfverbröllopsfest
den 19 mars 1901. Med anledning däraf
fingo vi ett långt och rörande bref, i hvilket hon
tackar varmt och skrifver: „Ack! Huru detta
Edert bref för mig tillbaka långt i tiden. Den
tiden då jag själf ägde en familj, synes mig fjärran,
som om den värit i en annan tillvaro. Ni
vet, att jag förlorade min afgudade dotter 1887
i en ålder af 18 år och min man efter en läng
och smärtfull sjukdom 1894. Jag är gammal,
ensam och arbetande om förmiddagen med min
målning, sysslar jag numera endast med religiösa
frågor.
Den studie af en dalkulla du mälade hänger
ännu i min atelier".
I ett senare bref skrifver hon: „Om ni kunde,
när ni betraktar det lilla porträttet i hörnet af
min salong, ana hvilken skatt af skönhet, godhet
och andlig begåfning hon var, min lilla Jeanne!
Huru är det möjligt, att jag lefver ännu efter att
ha sett henne dö? Se där något som jag själf
icke förstår, och att 14 år ha förflutit hän sedän
dess. Jag bör ej tala med Eder därom, ni
som njutit så mycken lycka i världen. Men
allt detta lefver åter upp i mitt minne, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
