Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Naulasaari ägdes af en herr Berg, en ytterst
aktiv tysk herre från Kurland (?). Hän förbyggde
sig, afflyttade från landet, djupt hatad af bönderna.
Dessa, som hade mycket alt fala om
„Perkin“ görande och låtande, berättade för mig
bland annat, att Berg köpte gamla uttjänta hästar,
stack ned dem och gräfde kropparna i sinä hafreåkrar
för att göda dessa. Sedän jag lämnat
orten, gick det vackra stället genom många händer.
Lektorerna Hintze, Lille, Zilliacus ägde
det hvar i sin tur. Sist föll ocksä den egendomen
i röfvarhänder, bönder allt hvad
intelligens, smak och låt vara begränsade medel
nedlagt på godsets förskönande förstördes.
På Rasalaks, som senare tillhörde oss, bodde
en Staweman, af bönderna kallad Tapertnanni.
Hän var vill jag minnas holländare. Alla rummen
i öfre våningen voro tapetserade med tidningar
från Amsterdam.
På Kärkkis bodde en afskedad tysk präst,
Riemenschneider. Af bönderna kallad „Hullupappi“.
Hän var vår barndoms fasa. För att
göda sinä gäss spikade hän dem genom simhuden
fast i golfvet längs den ho, vid hvilken de
stackars fåglarna utfodrades. Hän var folkskygg,
gick med en lång piska omkring sinä ägor och
hotade enhvar med den, under ett sterotypt uttaladt
okvädinsord, Siki-, Härki- Lampapää. Sedän hän,
jag vill minnas genom mordbrand, omkommit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
