Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kung Karl. Då mannen älskade utelif, var hon,
Irman hon vunnit en krets af umgängesvänner,
tämligen ensam. Hon var utomordentligt musikalisk,
ja en af de mest musikaliska personer
jag sammanträffat med. Hon spelte med en
verklig orientalisk glöd, helst de stora mästarnas
verk, hvilka hon liksom deras biografier kände
par coeur. Ofta dä vi gingo för att höra en ny
opera, skaffade hon sig partituret och gick med
mig genom noterna hon läste noter som en
annan laser böcker. För mera än fyratio år sedän
taite hon om Wagner med en utomordentlig
vördnad, särskildt sedän vi sett »Den flygande
Holländaren“. Med Mussefs poesier, Chateaubriands
„Atala“ och Victor Hugos „Voix interieures“
i hand har hon läst, interpreterat och stundom
förhört mig.
Hon har således gjort sig mycken vänlig
möda för att hyfsa mitt intellekt och särskildt
mitt konstförstånd. En sommardag 1873 underrättade
hon mig alldeles oväntadt om, att hon
mäste resa tili Wien på fjorton dagar i och för
en del i hög grad intrasslade penningaffärer.
Hon önskade, att jag skulle följa med henne.
Vi reste redan samma afton, togo in på ett hotell,
jag vill minnas König von Ungarn. Där
blefvo vi tack väre hennes pianospel i gästrummet
redan första aitonen bekanta med Friedrich
Beilstein. Nu speltes det piano hela aitonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
