Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppnåddes 1557, dä Ivan den grymme intog
Kazan och Juri] Pronskij intog Astranhan. Mera
än trehundra är ha förgått sen dess, men än
i dag bevaras i en hei cykel sånger och sagor,
i de sä kallade Volga-bylinerna, minnet af
striderna mellan de fientliga raserna vid Volga.
Andra sånger och sagor tala om den stora röfvarhöfdingen
Stenko Rasine, om Jogouleffs klippor.
Man visar än i dag det berg, där Stenkos
tron af elfenben var uppställd. Från berget observerade
den gamla röfvaren handelsflottorna,
som kommo roende upp- eller nedför Volga.
En del af dessa episka sagor sjungas än i dag
vid Volgas stränder. Som barn har jag en gäng
i ett privat hus hört ryska soldater utföra några
af dessa sånger i ett episkt dramatiskt spel, något
påminnande om våra Luciesånger. Truppen
var delad i tvenne grupper, som växelvis sjöngo
sinä sånger om Chazarernas välde vid Volga,
om strider som utkämpades mellan kristna och
tatarer. Äfven i den ryska lyriken har Volga
spelat en betydande roll. „Volgas blåa bölja“
är lika litet som uttrycket „de tusen sjöars land“
nägon litterär nyhet. På de ryska konstutställningarna
aro Volga-vyer städse återkommande
verk af större eller mindre konstvärde. Det moderna
Rysslands främste konstnär Rjäpin har i
en Volga-tafla „Burlaki“ gifvit sitt land det bästa
af hvad hän och öfverhufvudtaget den ryska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
