Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och operan, hvilket för en främling i S:t Petersburg
icke är lätt, dels för de oerhörda afstånden,
dels för svårigheten att erhålla biljett. Hän introducerade
mig i tyska klubben och i några,
jag minnes ej hvilka, konstnärsklubbar. Också
i hans hem var jag ett par gänger. Det var
absolut tyskt tili språk, seder och umgänge.
Alla jag säg 1 huset, vetenskapsmän och musiker,
voro tyskar eller åtminstone tysktalande.
Nästan alla hans medhjälpare i det stora arbetet
med „Handboken“ voro tyskar, åtminstone
tili namnet.
Mycket förvänad blef jag, dä den gamla
ungkarlen, som jag ansäg mig ha känt och känt
väl i flefe år, oväntadt presenterade mig för
hvad hän kallade sin adoptivdotter. Det behöfdes
ingen dopattest för att se, hvems barn hon
var. Statur, kraniets form och dragen öfver ögonen
talade om, af hvem hon ärft sin ståtliga
hållning och sin kloka, lugna blick. Hon gifte
sig senare med en militär och hette efter giftermålet
Alexandra Rodsjanko. Beilstein brukade
säga, „kemister pläga dö vid 70 års ålder“, sä
gammal blef hän dock ej, hän dog oväntadt år
1906, hän var då 68 år.
Beilstein värderade Finland högt och trifdes
väl hos oss och med oss. I tidigare år hade
hän samarbetat med professoreina Wahlfors och
Hjelt, ora hvilka hän ofta och gärna talade. Hän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
