Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folkens som i individens uppfostran kommer det
ögonblick, då det heter „mohren har gjort sin plikt,
mohren kan gå“, när den själfständiga kraften är
vunnen, springa de hämmande banden af sig själf.
Jag kan dock ej underlåta att, när jag tänker
på gamle Beilstein, mannen utan fädernesland,
utan hjärterötter i något land, det är utan
ideal, påminnas om hvad Chamberlain säger om
den syriskt romerska retorn, satirikern Lucianus.
Människor som ej med blodet ärfva bestämda
ideal äro hvarken moraliska eller omoraliska, de
äro amoraliska. De stå på andra sidan om det
som är djupt och det som är flackt, det som är
godt och det som är ondt. Den enskilde kan
ej skapa-sig ett lefvande ideal och en moralisk
lag, just dessa ting kunna bestå endast om de
äro uppvuxna i och med individen. Lucianus
kunde blifva en eloqventiae professor i Marseille,
en rättspresident för Egypten, en satirisk följetonist
för alla tider, men aldrig den konstnär
(Fidias) hän drömde om att blifva en dag.
Så var det äfven med Friedrich Beilstein.
Hän stod främmande i sitt land, främmande för
sitt folk, främmande för ungdomen. Hän kunde
blifva geheimeräd, en satiriker som Lucianus, ja
en realistisk vetenskapsman för alla tider, men
hän kunde aldrig hänföras af nägra lifvets ideal,
ty hän besatt dem ej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
