Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sannerligen icke tagit på hans humör, hän säg
så solig och glad ut som möjligt, där hän, kraftigt
skakande hand, pä bred nyländsk folkdialekt
hälsade mig välkommen tili Rom. Bekantskapen
var snart gjord, som den det är i ungdomens
år konstnärer emellan.
Jag „skrapade“ nu pä dörren tili den inre
ateliern den höll ej att knacka på och på
Takanens „entrate“ var jag just i beräd att
stiga in, dä jag hejdades af häftiga protester af
en kvinnlig stämma. Den inre ateliern var varmare
och begagnades därför af båda parterna,
när modellen poserade. Takanen hade nu sin
modell där inne, och det var hon, som upprörd
ville vägra mig inträde. Efter Stigells ljudiiga:
„Fa niente e anche un scultore" tystnade
rösten, och jag steg in. Pä modellbordet stod
en ovanligt vacker ung kvinna, som log och
hälsade vänligt. Det var signora Caesar (släktnamnet
har jag glömt), hustru tili en marmorhuggare.
Takanen höll på att modellera sin
Aino efter henne. Den unga kvinnan hade, sedän
hon hört, att jag hörde tili skräet, intet att
invända emot att stå där i hela fullheten af sin
tjuguäriga skönhet. Hade det icke värit en fackman,
ja då hade hon, som det heter, sjunkit i
jorden af blygsel.
Giovanni Takanen kände jag från Viborgs
tiden. Hän hade af min moders kusiner på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
