Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de deux med il Turco, som visade sig vara en
verklig dansande dervisch. Stigell skötte om
tamburinerna med makt och sjöng icke en ton,
hvarken om
<poem>„Solen och mätien de rulla sinä klot
Och dubbelt mera öden gär människan emot“.<(poem>
hans lif och favorltaria, eller „En sjömansbrud
har böljan kär“ etc., så gripen var hän af stundens
hänförelse. Det hela, som ett tag säg hotande
ut, ty lilla fru Aino-Caesar var svartsjuk,
aflopp icke blott gentilt utan äfven fredligt. Vid
tiotiden begäfvo vi oss tili en gammal trattoria,
känd -som ett tillhäll för resande och landtfolk
frän Sabinerbergen. Rummet här var högre än
det var bredt och långt. Huru sådana vidunderliga
mm komma tili ständ är obegripligt, men
därför icke ovanligt i Italien. Trattorians namn
finnes ej omnämndt i mitt bref, vi kallade den
emellertid „Svarta kattornas hotell“; ty tvenne
Stora, långhåriga, svarta praktkattor brukade ligga
kurrande och spinnande vid vinterbrasan och
träta med kunderna om bästa platsen. Hos
Svarta kattorna blef ett storartadt maccaronikalas
med skinka, ost och sång och åter dans, i hvilken
sistnämnda alla ställets öfriga gäster togo
del. Ett par unga mammor, som borta vid brasan
gåfvo di åt sinä chcrubiner, blefvo smittade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
