Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilkas skull det heter i Herrans bön: „inled
oss icke i frestelse“. Oberoende af alla böner
och förförelsekonster skramlade vi emellertid
fram längs gator, som det tycktes oss otnöjliga
att befara med ett sädant gungande, skrällande
stort tabernakel som vår vagn, men kasken var
förvänansvärdt sklcklig, hän klarade alla svårigheter.
Tili sist stannade hän vid en slarfvig
mur, öfver hvilken akacior och afvenbokar kastade
sinä vackra grenar, dekorerande eländet på ett
förtjusande sätt. Här måste hästarna spännas
af, för att vagnen skulle kanna vända, men här
voro vi ocksä vid målet, ty på porten stod
„Hotell“.
Tjänstvilliga af olika åldrar och kön togo
emot oss med bäde glädje och vördnad, vi voro
ju också „värens förstlingar“ för dem. Vördnaden
förtunnades och fördunstade, då de sägo
våra getskinnskapotter. Man log mer eller
mindre förstulet vid betraktande af dessa illaluktande
nationella plagg. Vi fördes in på en
bakgärd med hönshus och åsnestall allt under
tusende ursäkter, den ordinarie Stora vägen var
ännu under reparation, däraf denna via campestrale.
Från bakgärden kommo vi tili en loggia,
som hängde öfver en afgrund och med kortändan
var förbunden med hotellet. Där midtframför
oss sågo vi Tivolis kaskader, sädana jag sett
dem hemma målade i draferette på våra rull-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
