Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvilket äf Stigell återvände tili Finland för
en längre tid, hah liksom Edelfelt reste ständigt
ooh jämt mellan Paris och Helsingfors under
dessa deras arbetsår par excellens, minnes jag
ej, men det tyckes mig af flere skäl, att det
borde ha värit 1878, i september. Ungefär vid
denna tid höll hän en bjudhing för, som hän
särskildt flere gånger pointerade, „fru Ahrenberg“.
Hän bodde då i gärden Lappviksgatan
11; nedrifven i år.
Här sågo vi för första gången hans mor. Hvad
helst hon värit i lifvet, det var nu glömt och gömt
och förlåtet, ty moderskärleken förädlär. Hon var en
enkel, reell och präktig gamma, som icke ville
vara mera än hon var. Mor och son likrtade
hvarandra som ett par bär samt voro hör- och
synbarligen varmt fästade vid hvarandra. Modren
var hänryckt och stolt öfver sin’ son. Hennes
Robert som blifvit ett namn, en konstnär, som
umgicks med herrar och damer i den värld hon
ej vågat titta åt. Det var rörande att se hennes
glädje och stolthet, när min hustru, den enda
kvinnliga gästen, Severin Falkman, Munsterhjelm,
Maexmontan och ett par andra sutto vid hennes
Roberts bord. Robbans tai för hedersgästem
berörde Rom, näktergalen i Tivoli, Dianäs spegel
och allt möjligt; det var pengar värdt jag
kan säga både ty och men, det kom ur hjärtats
djup. Det var kuriöst att se dessa tvenne män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
