Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stigell saknade de kunskaper, som förutsättas,
när man nuförtiden talar om en bildad man.
Hans skolår voro i hög grad försummade. Hän
hade vuxit upp bland stenhuggare, gipsarbetare,
matroser och handtverkare af olika slag. Hän
saknade äfven ali yttre polityr och eloqventia
corporis. Kort, undersätsig tili växten misskläddes
hän i hög grad af fracken. Hans drag
voro grofva.[1] De ha som känt af Edelfelt återgifvits
i teckningarna tili Fänrik Stäls sägner,
sängen om Munter.
Med allt detta var hari en genomsympatisk
människa, äfven tili det yttre, när hän var i sin
rätta miljö, det vill säga i ateliererna eller på sitt
„skeppshvarf“ pä Obbnäs, omgifven af båtar, fiskredskap
och andra grejor. Eller när hän i verkligt
goda vänners lag vid muntert humör lät den
medfödda lustiga sidan af det rätta jaget komma
fram. När hän föredrog sin bravuraria från
senare år „Gå aldrig min herre på bron“ då
var hän tjufpojken alltigenom, och det gick ihop
med allt, både det yttre och det inre i hans personlighet.
Månne vi för öfrigt ej stundom i viss
mån öfverskatta betydelsen af skolbildningen
och den lilla lärdom studentexamen medför? Säkert
är, att där det finnes ett uns geni hos en människa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
