Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Arboga riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppdragit den åt rådet, föll deras utslag i motsatt riktning, då var det
tydligt, att han skulle draga sig alldeles undan.
Nu gjorde sig genast i början olika meningar gällande bland
ständerna angående hertigens mellanhafvande med rådet. De flesta af
prästerskapet samt köpstadsmännen voro öfverens om att hertigen
borde förena sig med ”herrar riksens råd och dem ingalunda utesluta
från regeringen”.[1] Biskoparna ville i förstone, att man skulle uppskjuta
med svaren, till dess hertigen sändt bud efter riksens råd, men då de
öfriga stånden sade ”nej”[2] härtill och hertigen fordrade ”flux på
allmänneligt svar”[3], måste ständerna sammanträda för att efterkomma
hans begäran.[4] Hertigen ville, som nämndt är, ha ett allmänneligt
svar, men, ehuru öfverläggningarna pågingo under fyra dagar, kunde
ett sådant ej åvägabringas, hvarför stånden, det var den 26 februari,
gåfvo “hvart sitt särskildt ifrån sig till fursten“.[5]
Angående de två första punkterna torde att döma af svaren ej
någon meningsskiljaktighet ha gjort sig gällande. Ständerna voro
öfverens om att Sveriges religion borde upprätthållas i enlighet med de i
punkterna angifna bestämmelserna, likaså förklarade de enhälligt, att
de ville orubbligt hålla den ed[6], de svurit konungen. Eniga voro de
ock om att Söderköpings beslut borde oryggligen hållas[7], prästerna
framhöllo, att det ej borde vara villkorligt några högre eller lägre, de
afsågo därmed i första rummet konungen, men äfven hertigen,
hvilken de för “Guds namns äro skull“ bådo förena sig med rådet,
alldenstund nyssnämnda riksdagsbeslut fordrade det. Legationen till Polen
tillstyrktes enhälligt, och i svaren öfverlämnas åt hertigen att utse
personerna. Prästerna ansågo dock, att åtminstone en af rådsherrarna
och en af hertigens råd borde deltaga i densamma. Adeln yrkade på
att samtliga skulle höra till riksrådet. Borgarna hänsköto denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
