Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Ständermötet i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att tillstyrka en beskickning erinrade de om stämningen[1], som blifvit
utfärdad. Förrän det visat sig, att den blef utan verkan, kunde de ej
svara på den punkten. Legationen tillstyrktes lifligt äfven af dem,
på det man “en viss försäkring om Kongl. Maj:t förnimma måtte“ och
“förvissad bli“, på hvad sätt han ville begifva sig in i riket; de angåfvo
t. o. m., ehuru i allmänna ordalag, hvad den borde innehålla. Häraf
framgår, att de hade ögonen öppna för den fara, som hotade riket och
dess religion, om ej åtgärder vidtogos för att hindra konungen att
återvända med främmande krigsmakt; jämte det legationen anhölle om
försäkringen, borde den äfven erinra konungen om hvad efter
kröningen i handlingen “kunde vara försummadt“. Personerna, som skulle
utföra beskickningen, öfverlämnades åt hertigen att utse. Det
framhölls blott, att sådana personer borde väljas, som om “förlidne års
handlingar allra bäst veta och riket — — — väl mena.“ Flottan
förklarades ej böra sändas, förrän legationen återkommit och man om “alle saker
och ärender“ en “viss kunskap och fullkomligt besked“ förvärfvat. Sjätte
och sjunde punkterna besvaras med hänvisning till Söderköpings och
Arboga riksdagsbeslut.[2]
De afgifna svaren stämde alltså öfverens därutinnan, att
Söderköpings och Arboga beslut förklarades böra upprätthållas; adeln såväl
som prästerna tillstyrkte ock, att de bragtes till utförande mot finnarna,
men först efter det dessa blifvit förmanade genom ständernas
utskickade. Samma förfaringssätt tillstyrktes i svar II äfven mot rådsherrarna,
men i svar I synes meningen varit, att det skulle bero vid förmaning[3];
att besluta andra och kraftigare åtgärder, därtill ansågo sig
svarsställarne ej berättigade; af samma skäl afböjde de rättegången mot Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
