Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Ständermötet i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
12 augusti[1] — ständernas utskickade hade då ännu ej återkommit —
samlades emellertid ständerna på hertigens befallning för att yttra
sig om ett af honom författadt förslag till beslut, och nu måste adeln
förmodligen fram med sitt utlåtande, hvilket naturligtvis blef högst
onådigt emottaget. Enligt en bevarad berättelse[2] leddes öfverläggningen
på ett mycket personligt sätt af hertigen.
Sedan förslaget blifvit uppläst och ständerna tillfrågats om hvarje
punkt särskildt, uppmanade han “alla ärliga svenska och trofasta män“,
som ville hålla med honom, att träda på hans sida: de, som hade någon
gensaga att göra, på den andra. “Mesta parten“ skall då hafva instämt,
men “västgöta, östgöta och smålandsadeln och andre junkrar“ ville
icke samtycka utan begärde betänketid till eftermiddagen. Efter en
kort ordväxling med en af adeln tillsade han denna att gå men beviljade
det begärda uppskofvet. Sedan ständerna på eftermiddagen samlats,
vidtogos några ändringar i beslutet, hvarefter de flesta satte sina namn
därunder, men adeln gjorde fortfarande motstånd, förnämligast
emedan den ogillade den finska resan. Af beslutet framgår ock, att det
ej var enhälligt.
Det är dagtecknadt den 14 augusti och liksom Arboga beslut
försedt med en ingress. Sedan i denna framhållits, att ständerna måst
träda i rådets ställe, emedan det ej hörsammat förmaningar och
stämningar, förnyas i första artikeln beslutet om legationen till konungen
med tillägg, att den, då “rådet sig alldeles ifrån rikets saker slagit“
och rikets väl fordrade konungens skyndsamma hemkallande, skulle
anförtros åt andra personer, som ständerna utsett.[3] I andra artikeln
befullmäktigas hertigen att i egen person begifva sig till Finland för
att återställa lugnet därstädes; det stadgas, att därvid skulle
förfaras ”lagligen” och ”skäligen”[4], tillika omnämnes, att hertigen
låtit sig ”behaga”, att ständerna genom några af ”sitt medel”
ännu till öfverflödighet försökte, om de kunde uträtta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
