Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Ständermötet i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att med gemensamma krafter efter bästa förmåga emotstå och förfölja
alla, eho de vara månde, som under hertigens frånvaro sökte uppväcka
oroligheter i riket.
Till sist betonas, att beslutet ej innehöll något nytt utan endast
afsåg upprätthållandet och verkställandet af hvad som stadgats i
Söderköping och Arboga, men oaktadt man gjorde sig stora ansträngningar
med att bevisa detta, står dock fast, att beslutet betecknar ett nytt och
ganska betänkligt steg på den revolutionära väg, som af hertigen och
ständerna beträdts; det var nämligen så godt som en öppen krigsförklaring
mot konungen, ty den i detsamma stadgade väpnade interventionen i
Finland var en direkt utmaning mot honom; i samma stund vapnen
riktades mot finnarna, riktades de äfven mot deras högste
beskyddare, konungen själf.
Hertigen fann också nödvändigt att omedelbart underrätta hela
svenska folket om det steg, han stod i begrepp att taga. I ett patent[1],
ställdt till andlige, världslige, ridderskap, adel, klerkeri, krigsmän,
borgerskap och menige allmoge inom Sveriges gränser, kungjorde han,
att han med ständernas samtycke stod i begrepp att begifva sig till
Finland för att “lagligen stilla och förtaga den blodstörtning och det
landsfördärf, som där uppkommit“, emedan det icke stod till att lida,
att riksens undersåter fördärfvade hvarandra och ödelade landet.
Udden i patentet är emellertid riktad mot riksråden. Hertigen
uttalar däri å egna vägnar, hvad han i följd af ständernas
motstånd ej kunnat få in i beslutet. Medlemmarna af rikets, näst det
kungliga, förnämsta stånd stämplas däri hart när som förrädare. Deras
diktan och traktan gick allena därpå ut att egga konungen till
fientligheter mot fäderneslandet, att “upphetsa den ena landsändan mot den
andra“, för att de själfva skulle komma till “stort välde“. Hela svenska
folket borde därför vara på sin vakt mot dem och hindra dem i deras
onda förehafvande; de lysas formligen i bann. Hertigen utfärdade
ock fullmakter för sina fogdar och män att gripa och fängsla dem, om
de ej höllo sig stilla på sina gårdar utan företogo något upproriskt.
Men det gällde äfven att vidtaga åtgärder[2] mot konungen för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
