Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hertig Karls första expedition till Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af Sigismunds anhängare, och ännu förfogade Arvid Eriksson öfver en
respektabel truppstyrka. Det hade därför varit naturligt, att Karl
fortsatt fälttåget och nedslagit det motstånd, som ännu gjordes mot
hans planer, men han aflägsnade sig ej från Åbo och vidtog heller inga
anstalter, som gåfvo vid handen, att han tänkte intränga i landet. Det
blef snart tydligt, att han ej vidare tänkte pröfva krigslyckan utan i
stället ärnade snarast möjligt anträda hemfärden.
Orsaken till att han så att säga lät det bero vid halfgjordt arbete,
något som var honom fullkomligt olikt, är tvifvelsutan att söka i samma
oro, som vi sett framträda hos honom, då han afreste från Sverige.
Han vågade ej intränga i Finland, då han kunde befara, att konungen
skulle genom sin hemkomst kunna ställa till allmän oreda i Sverige.
De åtgärder, han vidtog, innan han anträdde den finska resan, vittnade
tydligt om att han räknade med en dylik obehaglig öfverraskning, och
konungens anhängare försummade ej att hålla hans oro vid lif.
Esomoftast drogo de försorg om att han fick underrättelser om konungens
förehafvande, underrättelser, som de förstodo anpassa efter af dem
väl kända och af hertigen själf ofta antydda förhållanden.
Så bekom hertigen vid tiden för Åbo slotts kapitulation ett bref,
som syntes utgöra ett säkert bevis för att de gängse ryktena om att
konungen med vapenmakt ärnade bringa sina undersåter till lydnad
talade sant. Det var skrifvet af ofvannämnde Lindorm Bonde, en svensk,
som öfvergått till katolska läran och af Sigismund blifvit använd i
flera uppdrag, hvarför han ansågs vara invigd i dennes planer, samt
ställdt till Arvid Eriksson. Det innehöll en uppmaning till denne och
hans trupper att ej förlora modet utan ståndaktigt hålla ut mot
hertigen. Han sade sig vara utsänd af konungen och på väg med
undsättning i kläder, mat och pänningar, men emedan han hört, att hertigens
folk besatt alla “pass och vägar“, hade han icke velat fortsätta resan
utan begärde veta, hur han säkert skulle komma fram. Krigsfolk hade
anskaffats i Kurland och var på väg till Finland. Han omtalade[1] ock,
att innan han begaf sig i väg, hade man begynt “stämpla om ett infall“
i furstendömet, så framt hertigen ville angripa Finland. Han visste
ej, om det var ställdt i verket, men säkert var något i görningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
