Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hertig Karls första expedition till Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framhållet, var det också från de högre ståndens sida, som han mötte det
kraftigaste motståndet, och det var väl i den omständigheten orsaken
är att söka till att ej bönderna, hvaröfver Koskinen uttalar sin
förundran, kallades till mötet. Då hertigen uppgifvit tanken på fälttågets
fortsättande, var det ock af betydelse för honom att erhålla ett
uttalande af ständerna, på grund af hvilket han kunde upptaga
underhandlingarna med dem, som ej underkastat sig, befälhafvarna på de
ej intagna fästena,[1] de af krigsfolket, som ej gjort gemensam sak med
hertigen, och framför allt gällde det att på ett eller annat sätt
åvägabringa en uppgörelse med Arvid Eriksson.[2] Om han ej kunde förmås
att nedlägga vapnen och ingå förlikning, så skulle snart alla spår af
besöket vara igensopade. Visserligen hade han måst draga sig undan, och
hans krigsstyrka hade blifvit sänd åt olika håll, men det var klart, att
han, så snart hertigen begifvit sig bort, skulle samla de tveksamma och
straffa dem, som affallit. Han skulle snart åter göra sin myndighet
gällande, sätta sig i besittning af Åbo slott och kanske taga hämnd
på dem, som affallit från konungens sak. Hvad som mest oroade
hertigen, var dock, att Arvid Eriksson skulle komma att med sina trupper
understödja konungen, om denne i enlighet med gängse rykten kom
för att med väpnad hand nedslå motståndet i Sverige.
I midten af oktober gjorde hertigen därför ånyo ett försök att bringa
Arvid Eriksson till besinning. I bevekande ordalag bad han honom
“anse såväl fäderneslandets som sin egen välfärd, lägga ned vapen och
värja“ samt förena sig med honom (Karl) och andra riksens ständer på
svenska sidan. Sverige hade allaredan lidit nog af inbördes tvedräkt,
blef den ej afhjälpt, skulle riket bli i grund fördärfvadt och komma
under “främmande härskap“, ty då oenighet uppkommit svenska män
emellan, hade grannarna alltid velat ha deras hand med “i dådet“.
Väl föregifves det, säger han vidare, att religionen skall lämnas
oantastad; detta vore endast ett fagert tal, då konungen följde deras råd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
