Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den finska expeditionens betydelse för konflikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svarat på Sigismunds anklagelse. Några egentliga fördelar i gengäld
erbjödos icke, men Kristian skulle erinras om den hjälp, Gustaf Vasa
lämnat Danmark[1], samt om Stettinerfreden. För öfrigt blef det Sparres
sak att sörja för ett godt resultat.
Till de furstar, på hvilka Sigismund räknade, hörde äfven
markgrefven Joakim Fredrik af Brandenburg. Hans son var förlofvad med
prinsessan Anna, Sigismunds syster; och denna förlofning kom
markgrefven t. o. m. att för sin sons räkning aspirera på Sveriges tron.
Sigismund hade dessutom såsom länsherre öfver hertigdömet Ostpreussen
att förfoga öfver dettas investitur[2], och denna var redan nu föremål för
de brandenburgska statsmännens beräkningar. Uppdraget att
underhandla med Brandenburg anförtroddes åt Sigismunds sekreterare
Johannes Skretutski. Att döma af dennes instruktion, som, uppgjord af Erik
Sparre, i mångt och mycket röjer nära frändskap med patentet af den
7 januari, skulle sändebudet dock ej begära direkt hjälp af Brandenburg
utan endast uppvisa det orättmätiga i hertigens handlingssätt för att
på en gång vederlägga hertigens framställning af konflikten och göra
kurfursten benägen att omfatta Sigismunds sak. Han skulle ock förbereda
furstarne på att hans konung såväl för sin “reputation och höghet“ som
för sina undersåtars i arfriket väl möjligen skulle blifva nödsakad att
gripa till kraftmedel men bedyra att Kongl. Maj:t ej gifvit orsak därtill,
hvarför ock furstarna i händelse af behof med råd och dåd borde bistå
hans herre, så att hertig Karl blef bragt till hörsamhet.
Sparre och Axberg skulle ock i liknande syfte besöka hertigarna i
Pommern och Mecklenburg, men af dem skulle de ock begära, att de
beläde de svenska fartyg, som ankommo till deras hamnar, med arrest.
Och följande år ställdes genom en annan beskickning samma
uppmaning till hansestaden Lübeck. Det var således en fullständig
spärrning af Östersjöhamnarna för Sverige, som Sigismund planerade, och
den afsåg ej blott fartyg utan äfven hertigens och hans anhängares
personer. Man synes ha föreställt sig, att hertigen skulle söka undgå
vederbörligt straff genom att bege sig till främmande land.
Man kunde väntat, att Sigismund, befryndad som han var med
det mäktiga Habsburgska huset, skulle sökt dess hjälp; men af det skäl,
som ofvan är anfördt, var ingenting att vänta från Österrike, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
