Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Laskys första beskickning. Ständermötet i Upsala 1598
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverföra konungen till Sverige, om han fanns där, i annat fall skulle han
med skeppen begifva sig till Stockholm och följa fursten till Finland.
Men hertigen fann, att utom förklaringen tarfvades äfven ett
försvar, och det blef konungen, som fick bestå detta. Det framhålles
nämligen, att denne genom sitt sväfvande meddelande själf vållat flottans
kvarhållande och genom sitt uteblifvande föranledt expeditionerna till
Kalmar och Finland. Hade han kommit hem, heter det ironiskt, skulle
han lätteligen kunnat afhjälpa all oreda. Hvem som utspridt
ryktet, att konungen ej mer skulle kunna besöka sitt fädernerike, var
honom (hertigen) alldeles okunnigt. Han antydde emellertid, att det
ej saknade all grund. Af Erik Brahe hade han mottagit en kopia af
konungens förskrifning till de polska ständerna, och den “syftade därpå“.
Angående konungens frånfälle hade han ej hört mer, än hvad som sades
i Kalmar och Åbo. Han hade ej satt tro därtill, men funnit sig
“smärtsamt berörd“, emedan han visste, att höga personer voro dödliga
likaväl som de ringa. Likaså vidhöll han, att de bref, som i konungens
namn kringspridts i riket, ej härrörde från honom utan från hans
sekreterare, emedan de grundade sig på falska uppgifter. Att han ej ville
vårda sig om konungens hemresa, emedan han tviflade därpå, vore en
en grof osanning, som han lätteligen skulle uppvisa, om han finge veta
sagesmannen.
Härefter följer ett detaljeradt svar å sändebudets besvär och
frågopunkter. Då det i hufvudsak är ett upprepande af hertigens
genmäle af den 12 februari, torde det ej behöfva återgifvas. Ett och annat
förtjänar emellertid anföras. Så söker hertigen med ett längre
resonemang försvara sitt besök på Stegeborg. Han hade begifvit sig dit
å ämbetets vägnar och framhöll, att han gjort både konungafamiljen
och riket en tjänst, då han tillvaratog Erik Sparres kista, emedan den
innehöll handlingar af riksviktig beskaffenhet.[1] Utförligare
försvarades äfven beslagtagandet af Erik Sparres m. fl:s förläningar och
tillhörigheter. Det var alltsammans “herrelös egendom“, som
“arresterats“, emedan ägarna begifvit sig ur landet; då de utspridt om hertigen
förklenande rykten, eggat konungen till vrede mot sin farbror och
grannarna till fientligheter, kunde intet återställas till dem, förrän de
svarat inför rätta. Om de kunde försvara sig inför rätta, skulle allt
återställas dem. Med afseende på de utfärdade stämningsbrefven
framhölls, att med dem ej afsågs annat än att bereda riksråden och andra
tillfälle att inför domstol framlägga, hvad de hade att anföra emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
