Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Laskys första beskickning. Ständermötet i Upsala 1598
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Såväl hertigens afsked som ständernas skrifvelse är daterad den
20 februari. Denna dag öfverlämnades de ock till sändebudet, som
därvid hertigen mottogs i audiens på slottet i ständernas närvaro.[1] Biskop
Kenicius från Skara höll därvid å ständernas vägnar ett tal på latin,
hvilket skall ha väckt sändebudets lifliga beundran.[2] Med
skrifvelsens uppsättande och aflämnande hade ständerna fyllt sitt
viktigaste värf. De voro emellertid samlade ännu några dagar, och därunder
hölls förhör med ärkebiskopen, som af hertigen var anklagad för en
hel del förseelser; men riksdagsbeslutet är liksom afskedshandlingarna
dateradt den 20 februari.
I detta uppräknas de mot hertigen både af Lasky och i dennes
medhafda skrifvelse gjorda beskyllningarna och framhålles, att dessa
blifvit bemötta “för ett år sedan“ af hertigen och rådet samt senast
af den förre själf, hvarjämte betygas, att han var alldeles oskyldig, efter
som ständerna “därom kunde gifva honom vittnesbörd“. Med
hänvisning till Söderköpings beslut, som var fattadt af “alla ständer både
inom och utom råds“, förklara ock ständerna, att de ej kunde söndra
sig från H. F. N., ehuru de därtill blifvit af konungen uppmanade,
utan voro beslutna, om Kgl. Maj:t ville något “våldsamt“ företaga
mot H. F. N., eller hvem det vara månde af dem, alla för en och en
för alla, försvara, hvad som gemensamt beslutats.[3]
Så ändade konungens försök att spränga det mellan hertigen och
ständerna slutna förbundet med att detta förnyades och stärktes. I
beslutet angafs ock, att det var riktadt mot konungen, om denne med andra
än lagliga medel ville göra sin myndighet gällande; en formlig protest
inlades mot hvarje våld. Hertigen kunde känna sig nöjd. Ständerna
hade gifvit honom ett nytt bevis på trohet; de hade, ehuru
förmaningar[4] och påtryckningar från sändebudets sida ej uteblifvit, visat prof
på fasthet och manligen uppträdt till sin “nådige herres och furstes
försvar“.
Hvem som icke var nöjd, var däremot Lasky. Frånsedt det att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
