Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Laskys andra beskickning. Ständermötet i Vadstena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mindre än åtta till antalet. I dessa begärde han med anledning af
det åt Lasky lämnade uppdraget att föra flottan till Danzig först och
främst få veta, om konungen ärnade hålla sin ed och således ej använda
andra i rikets tjänst än sådana, som voro med ständerna eniga i
religionen.[1] Han sporde, om det vore med samma ed öfverensstämmande,
att de finska upprorsmakarna, som farit så våldsamt fram, lämnades
ostraffade. Vidare besvärade han sig öfver konungens rustningar och
frågade, huru de läto förena sig med dennes försäkringar om fredliga
afsikter. Han hade anledning tvifla därpå, då den af ständerna
påfordrade försäkringen uteblifvit, då konungen förbjudit tillförseln på
Sverige och genom utsända kapare “antastade“ svenska skepp, då han i
sjöstäderna låtit belägga svenska varor med beslag och då han gifvit
finnarne befallning att hålla sig redo till en fientlig påhälsning i
Sverige o. s. v.[2]
I första uppbrusningen sade han sig ej vilja afgifva något
formligt svar, förrän han af Lasky erhållit tillfredsställande förklaring å
dessa punkter. Men snart kom han på andra tankar. Redan följande
dag[3] var han färdig med och lät tillställa Lasky ett utförligt svar å
dennes uppdrag. Han förklarade sig däri vara villig att, såsom han
lofvat i Upsala, afsända flottan, men förrän detta kunde ske, måste
han, såsom han vid samma tillfälle framhållit, hafva inhämtat
ständernas mening, hvarför Lasky uppmanades följa med till Vadstena,
där ständerna börjat samlas. Det var ej med rikets värdighet enligt,
att flottan sändes på det sätt, som föreslagits, så illa utrustad och med
så ringa folk. Hon var värd en “märkelig summa“ och tillhörde rikets
regalier.[4] Ej heller kunde hon anförtros åt en främling, då i riket
funnos män, hvilka kunde öfvertaga befälet.
Att Klas Bjelke insattes som ståthållare i Stockholm, sade han sig
ej hafva något emot, om de förutvarande ståthållarna bibehöllos i
sina ämbeten och Bjelke förenade sig med ständerna om hvad som
beslutats i Arboga, Stockholm och senast i Upsala. Borgmästare och
råd i hufvudstaden hade ej blifvit afsatta, utan de hade själfva gjort
sig ovärdiga att utöfva sin myndighet, emedan de ej uppfyllt sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
