172 (Hertig Karl och Sigismund 1597-1598)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Laskys andra beskickning. Ständermötet i Vadstena

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

allt för kort; adeln höll före, att en dylik åtgärd ej kunde skada, men
att det nu tillkom de sist anlända ständerna att vidtaga densamma.
Hjälpte ej förmaning, borde enligt adelns såväl som borgerskapets
mening de uppstudsiga behandlas enligt Söderköpings och Arboga
riksdags beslut, och förklarade sig adeln beredvillig att därvid såsom
trogna svenska män vara H. F. N. behjälplig men framhöll ock
vikten af att konungens hemresa ej blef förhindrad.[1] Prästerna tillstyrkte
skrifvelsen men rådde hertigen ock att i Västergötland låta uppläsa det
svar, Samuel Lasky erhållit, emedan därigenom hertigens “hörsamhet“
och “välvilliga uppsåt“ mot konungen skulle ådagaläggas och de gängse
ryktena, att han ville tränga undersåtarna ifrån deras ed till konungen,
vederläggas. De föreslogo ock, att västgötarna efter det pågående
mötets slut skulle besöka H. F. N. och betyga sin hörsamhet, emedan
den af hertigen föreslagna tiden var för kort.

Hertigens förslag, att adeln skulle möta honom i Kalmar, gillades.
I adelns svar anfördes åtskilligt om de kostnader och besvär, en dylik
resa skulle förorsaka ej blott dem, som företogo resan, utan äfven för
bönderna, som skulle tillhandahålla skjuts.[2]

Samstämmigt lofvade ständerna att med gemensamma krafter
motstå dem, rådsherrarna eller andra, som, medan hertigen befann sig
i Kalmar, sökte åvägabringa oroligheter i landet.[3] Däremot berördes
i intet af svaren hertigens förfrågan, om han skulle “draga ut med
krigsfolket“, hvaraf framgår, att ständerna voro obenägna därför.[4]

Hertigen var ej nöjd med dessa svar utan begärde i en ny inlaga

[1] Hertigen uppmanades att öfverväga och betänka, huruledes bägge delarna
”nödtorfteligen” skulle kunna företagas.
[2] De ville gärna förfoga sig dit, om H. F. N. ”endeligen” befann det nödvändigt.

Borgerskapet förklarade i sitt svar, att inga andra (af adeln?) ”måge sigh på
samme tijd och datum dijt begiffue änn de, som eens och enhelleligen äre medh K. Maj:t
och H. F. N. — — — — —
De som på annatt sätt veele sigh dijt begiffne — — — — —
måge vara där ifrån och bliffue tillbaka.”
[3] Adeln kunde icke tro, att de (de afvikna rådsherrarna) skulle saken så ”rasande
och otillbörligen” företaga mot sitt fädernesland. Möjligheten ansågs dock icke
alldeles utesluten, emedan det måste tviflas, ”hvadan och hvem”, som anstiftat
oroligheterna i Västergötland. Adelns svar.
[4] Svaren, bland riksdagsacta, dat.: adelns den 23 juni, prästernas och städernas
odat. Adelns är försedt med ett fyrtiotal underskrifter. Däribland grefve Axels,
Svante Bjelkes, Magnus Brahes. Prästernas med ett tjugotal underskrifter, däribland
de tre biskoparnas i Götaland.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Wed Dec 20 20:25:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/jahertigka/0186.html

		Hertig Karl och Sigismund 1597-1598 / 172 (1906) Author: Axel Jonsson Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|