Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Laskys andra beskickning. Ständermötet i Vadstena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bjelke, Hans Åkessön (Soop), Jöran Eriksson (Ulfsparre) samt Lubert
Cauer[1], och till att öfverbringa brefvet till konungen föreslog han Tyke
Larsson (Gyllencreutz).[2]
Å denna inlaga synas endast adeln och borgerskapets ombud hafva
afgifvit svar.[3] De gåfvo sitt samtycke till de af hertigen namngifna
personerna, men den af honom föreslagna åtgärden mot de
frånvarande af adeln vann ej bifall. Adeln fann visserligen tillbörligt, att
de upproriska västgötarna ställde borgen eller själfva blefvo sådan
men fann det obilligt, att de skulle gå i borgen för de frånvarande,
alldenstund, som det hette i svaret, ingen kunde svara för en annans
handlingar, så länge denne hade sin frihet, hvilken förklaring äfven
synes ha gillats af borgerskapets ombud. Dessa tillstyrkte i stället,
att de, som försummat att infinna sig, skulle kallas att sända ombud
till hertigen för afgifvande af förklaring, innan han afreste till Kalmar;
adeln föreslog, att de skulle stämmas, och lofvade att, ifall de ej komme,
vara hertigen behjälplig att exekvera det i beslutet stadgade straffet.
Borgerskapet förklarade blott, att hertigen, om nämnda personer ej
komme tillstädes, ändock hade “välborne herrar och gode män, som
kunde alla saker med honom uträtta och fullända“.
Angående Hogenskild Bjelke voro de båda stånden ense om att
han borde gifva nöjaktig förklaring och förena sig med ständerna om
hvad som beslutats i Arboga och å senare hållna möten.
Borgerskapet framhöll blott i allmänna ordalag tillbörligheten häraf.[4] Adeln
föreslog i sitt svar, att han borde “besökas“ af en beskickning, för att “det
måtte gå fogligt till“ och ej komma att heta, att han blifvit “öfverilad“.
Ville han ej ingå på en förening, kunde han ej mer än någon annan
“befrias från den del, som enligt handlingarna borde följa“, och
lofvade adeln därvid vara biståndig.[5]
Granska vi nu själfva beslutet, så skola vi finna, att det nära
ansluter sig till adelns svar. Sedan i första artikeln hertigens svar till Lasky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
