Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kampina, hvars skatter de helt enkelt togo. Sedan
»vojvoden» sålunda låtit ändamålet helga medlen, hade de ej
mindre än 17,000 francs, som samvetsgrannt användes för
utrustningen och beväpningen. Uniformerna, som voro
hoprafsade från diverse rumäniska och ryska vapenslag,
företedde en mycket brokig blandning kostymer. På ett
utomordentligt möte i tryckeriet beslöts ock, att Botjovs hustru
och nyfödda dotter, hvilken doktor Stranski döpte till Ivanka,
under mannens frånvaro skulle åtnjuta ett månatligt
underhåll af 100 francs samt lifstidspension, i händelse han
omkom.
Händelserna och ryktena hopade sig nu på hvarandra:
de förklädde örtagårdsdrängarne väntade redan på de
anvisade platserna; kistorna med vapnen höllos i beredskap;
Donaubolagets stora ångare »Radetski» nalkades uppför
Donau; på den bulgariska stranden rök det från sköflade byar,
och rumäniska polisen, som icke alldeles utan skäl vädrade
en spion eller revolutionär i hvarje främling, utvecklade en
febril värksamhet.
Sent på aftonen den 12 Maj höll en täckvagn utanför
bankiren Evlogij Georgijevs palats. Tvänna män stego ur;
den ene gick in, medan den andre väntade utanför — det
var Kristo Botjov och dennes broder Stefan. Besöket gällde
dock icke kusinen Evlogij, utan Kristos gamla moder,
hvilken icke längre kunnat härda ut i tryckeriet hos sonen,
utan flyttat till den rike släktingen, trots Kristos enträgna
afrådan. Det var för att taga afsked af henne som han nu
uppsökte sin rike frändes bostad — utan dennes vetskap.
— Jag reser i morgon. Jag måste gå, dit plikten
kallar mig, och lämna dig! sade Kristo hastigt åt den gråtande
gamla. — Låt mig kyssa din hand och förlåt mig moderligt
allt ondt, jag ofrivilligt gjort dig! — — — —
Den följande dagen var Botjovs sista i hemmet. Då
han kom hem på eftermiddagen, såg han mycket trött och
medtagen ut. Först gick han till vaggan, där den lilla sof,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
