Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ballistol ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
BALLISTOL—BEFRUKTNING
30
cerin och i alkoholeter löslig
nitrocel-1 ulosa, i växlande proportioner, oftast
med tillsats av anilinolja,
nitronafta-lin och vaselin. Användes
huvudsakligen för grova kanoner, men även för
jaktgevär.
Ballistol, se Rengöring.
Bandmaskar I: hos hundar. I de
flesta fall inverkar icke
binnikemasken på hundarnas välbefinnande.
Men Taenia echinococcus kan dock
framkalla svår tarminflammation, till
och med raseriliknande symptom
(bit-lust, stämmans förändring, förlamning
av underkäken). Man giver mot
masken 2 till 8 gr. Kamala, utrört med
honung, sirap eller mjölk, inom en
timme. För att om möjligt förhindra
smitta av binnikemask låter man icke
hundarna utan uppsikt tumla omkring
och äta avfall på gatan eller i
slakterierna. Framför allt måste de
förhindras att äta sådana organ av slaktade
djur, som äro fulla av blåsor. Dessa
senare kunna göras oskadliga genom
förbränning. Likaledes måste med
binnikemask behäftade exkrement
från hundar sorgfälligt samlas och
uppbrännas eller överhällas med
kar-bol-kreolinvatten eller soda.
Dessutom är det lämpligt att tid efter
annan låta alla hundar genomgå en kur
mot binnikemask. Hundarnas
binni-kemasker äro 1. Taenia serrata, 0,5 till
1 m. lång, till 0,5 cm. bred.
Blåsmasken, ur vilken iftasken utvecklar sig,
lever hos harar och kaniner
(Cysticer-cus pisiformis); 2. Taenia marginata,
1,5 till 3 m. lång, bredden av det
utvuxna bandet 0,5 cm. Banden i mitten
av kolonien äro nästan kvadratiska,
vid kanten vågiga, de mogna banden
äro mer långa än breda,
binnikemaskens blåsmask lever i köttet hos
nötkreatur, får, svin och getter, 3. Taenia
cucumerina. Högst 2 mm. bred, blir 5
till 30 cm. lång. Lederna äro
kurbits-kärnformiga; denna mask är mycket
vanlig. Blåsmasken finnes bl. a. i
hundloppan; 4. Taenia coemurus. Till
1 m. lång. De främre lederna mycket
korta, de nedersta kvadratisk:a, de
mot slutet mer långa än breda;
blåsmasken finnes i idisslarnas hjårna,
isynnerhet i fårets (kringsjuka). 5.
Taenia echinococcus. Högst 4,4 mm.
lång, har 3 sällan 4 leder. I första
stadiet lever den i lever, lunga och njure
hos svin, nötkreatur, får och även hos
människor. II Hos fasaner. I
fasanernas tarmar leva flera slags
bandmaskar. Genom uppträdande av sådana
(t. ex. Davainea friedbergeri och D.
echinobothrida) i större mängd
uppstå mer eller mindre svåra
tarmkatarrer och förändringar av blodet.
Understundom uppträda
bandmasksjuk-domar epidemiskt i fasanerier. För att
avlägsna parasiterna ur tarmen giver
man fågeln allt efter hans ålder 1 till
2 gr. pulvriserad arekanöt, inmängt till
piller medels smör.
Bandpipa, äldre slags gevärspipa,
bestående av en på vanligt sätt
svetsad, tunn pipa och en däromkring
lindad flat järnskena av 6—9 liniers
bredd.
Barbastella» se Barbastellsläktet.
Barbastéllen, se Fladdermöss.
Barbastellsläktet, Barbastella, se
Fladdermöss.
Barthel, J. G. C., prof.,
Experimentalfältet, Sthlm, f. 73, jägare, författare.
Bast, den håriga hud, varmed
hornen å de till hjortsläktet hörande
djuren under en viss tid äro betäckta.
Bastard» avkomma av två olika
arter, t. ex. mellan åsna och häst, får och
get, orre och tjäder, orre och dalripa,
knipa och salskrake. Äro oftast sterila.
Undantag givas dock, t. ex.
bastarderna av kanin och hare.
Bastardnäktergal, se Sångare.
Bechsteins fladdermus, se
Fladdermöss.
Befraktning kallas såväl hos växter
som hos djur den manliga
könsproduktens förening med den kvinnliga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
