Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brummer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
BRUMMER—BUTEO
44
hava reglad låsinrättning och
glidande pipa. Vid skottet röra sig pipa och
låsinrättning gemensamt ett stycke
bakåt och bliva då löskopplade, så att
pipan kan skjutas fram av en fjäder,
varvid den avskjutna hylsan kastas
ut. Därpå sätter sig också
låsinrättningen under trycket av sin
tillslutande fjäder i rörelse framåt, varvid det
skjuter en ny patron in i pipan.
Bössan har under pipan ett
patronmagasin.
Brummer, M. H., överjägmästare i
Halland 1775—1787, jägare och
författare bl. a. till "Försök till ett svenskt
skogs- och jaktlexicon" (1789).
Brnnand, se Änder.
Brunhuvad gulsparv, se Finkfåglar.
Bran kärrhök, se Kärrhöksläktet.
Brunn, hål på isen, genom vilket
salar pläga krypa upp ur vattnet.
Brun råtta, se Råttdjur.
Brunskräck, en viss färgteckning
hos fågelhundar: vit grundfärg med
små täta, bruna fläckar och brunt
huvud. De förekomma ofta bland de
korthåriga och snagghåriga
hundarna, sällan bland de långhåriga. Till
jakt anbefallés en varken för ljus
eller för mörk.
Brunstplats» ställe, där hjortdjur
pläga uppehålla sig under parningstiden.
Brtwstgrop, se Brollgrop.
Brushane, se Snäppfåglar.
Bryta sig ut, om vilt som lyckas
komma igenom den av drevfolket
bildade linjen.
Bråck, bråckar, bete till rävsaxar.
Bränna efter, det för jägare bekanta
dröjsmålet vid krutets tändande.
Ef-terbränningen kan ha sin orsak i
krutets fuktighet 1. dåliga tändbarhet eller
ock i en otillräcklig tändsats på
ifrågavarande krut. Efterbrännare äro
mycket störande och ge ofta anledning
till felskott.
Bräss, en i övre delen av brösthålans
främre parti befintlig körtel, som dock
förekommer endast hos foster och un-
der den första tiden efter invidernas
födsel. Denna körtel saknar utförs
gång och består av lymfoida celler och
fin bindesubstans. Bräss av vissa djur
(t ex. kalv) anses som en läckerhet.
Bröla säges hanhjorten, då han
under brunsttiden låter höra sina väldiga
stämma, vilken är grövre och starkare
än en uppretad tjurs, rosslande och
entonig samt mot slutet något stönande.
Brölandet sker mest under morgnar
och aftnar.
Brölgrop, se Brollgrop.
Broltld, hjortarnes parningstid.
Brösthöjdsdiameter, det mått som
vid mätning av stående träd
förefinnes vid 1,3 ncL över marken.
Budkavle^ order fortskaffade från
mian till man, vanligen i brev med en
pennfjäder i lacket. Numera
obrukligt.
Bukt, kallas, då ett djur vid drev
gått omkring en trakt och
återkommer till ungefär samma ställe,
varifrån det utgick. Säges i synnerhet
om hare och räv; därav bukta.
Bulvan, uppstoppad orre, även av
trä och målad. För att skjuta orre
för bulvan väljer man en dimmig dag
på senhösten, eller ännu bättre vid
rimfrost.
Burra upp sig, säges berguven göra
då han breder ut vingar och stjärt,
hukar ihop sig och reser fjädrarna.
Buskmus, se Buskmussläktet.
Buskmussläktet, Cicista. Muslik
kroppsform- 5 fingrar, av vilka
tummen bär en plattnagel, de övriga klor.
Foten smal med 5 klobärande tår. Små
klättrande gnagare som ligga i dvala
om vintern. Buskmusen, S.
montana Meheley, är ljust brungrå
med längs ryggen från pannan till
svansroten ett skarpt, 3 mm. brett
svart band. Erhållen i Skåne, men
torde finnas flerstädes i landet.
Buskskvätta, se Trastfåglar.
Buteo, se Vråkar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
