Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - D - Dovhjort ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
DOVHJORT
60
blott ovan är mörkt svartbrun, annars
mer gråbrun och som saknar vita
fläckar eller varje vit teckning. Det gives
även icke sällan vita dovhjortar med
ljusa ben och rödaktiga ögon. De vita
dovhjortarnas kalvar äro gulaktiga
och bliva först efter ett år vita.
Sällsyntast äro de s. k. porslinsfärgade,
vilkas grundfärg är en egendomligt
ljus rödbrun färg med otydligt
framträdande vita fläckar. Vad bettet
beträffar skiljer sig dovhjorten från
kronhjorten huvudsakilgen genom att
hörntänder fattas, undantagsvis
kunna de finnas i överkäken. Till bettets
fullständiga utveckling behöver
dovhjorten två år. Hornen hos den
fullvuxna hanen utmärka sig genom det
övre avsnittets skovelartade
utbredning, under det att undre delen är
tämligen rund. Utom ögontaggen
förekommer normalt blott mellantaggen,
varemot den övre och bakre kanten av
skoveln är utdragen i oregelbundna
än längre, än kortare, till antal
växlande spetsar. Sällan förekommer
is-tagg, men däremot är ofta den
nedersta på bakre kanten av skoveln
sittande spetsen utmärkt för synnerlig
styrka och betecknas som
bakut-språng. Synnerligen kraftiga
dov-hjortsskovlar kunna från
rosenkransen till övre spetsen av skoveln hava
en längd av omkring 80 cm. och en
skovelbredd av omkring 25 cm.
Dovhjortens horn äro endast vid sin nedre
del trinda, men upptill skovelformigt
utbredda samt försedda med taggar.
Vid 8 à 9 månaders ålder får
hankalven två enkla hornspetsar. Aret
därpå sätter spetshjorten horn
med oftast 3 à 5 spetsar på varje och
erhåller då namn av stånghjort
eller svag dovhjort.
Nästkommande år bildas i övre ändan
något utplattade horn och benämnes
djuret då h a 1 v s k o v e 1 eller svag
skovelhjort. Under de
följande åren tilltaga hornen alltmera i stor-
lek och bredd samt i antalet spetsar
och hjorten kallas då helskovel
eller stark skovelhjort eller
till sist kapitalhjort. —
Hornfällningen infaller årligen i maj eller
juiii, hos äldre tidigare än hos yngre.
De nya hornen äro fullt utbildade i
september och fejas då rena.
Honkalven kallas först smaldjur, sedan
dov-hind. God konstitution, kalkrik näring
alstra starka skövlar, som t. ex. i östra
Holstein, i Kirchrode vid Hannover, i
Würtemberg o. s. v. Tämligen ofta, i
alla händelser oftare än hos andra
hjortar förekomma dubbelhorn, d. v. s.
de första hornen fällas icke utan
under dem bildas nya; detta visar sig i
regel, om skovlarna äro små. I
sällsynta fall har man till och med funnit
tre hornbildningar samtidigt, då
naturligtvis i förkrympt tillstånd.
Dovhjortens egentliga hemland äro
länderna kring Medelhavet, varifrån
den blivit införd till det övriga
Europa. Vild finnes den än i Spanien, på
Sardinien, i Anatolien, Grekland,
mindre Asien, på Rhodus, i Algier och
Tunis. En ganska nära besläktad art
lever i Mesopotamien och Persien
(Dama mesopotamiae). I Tyskland
har dovhjorten införts i början av
16: de århundradet. I Sverige här och
där i parker sedan 1500-talet. Fossila
rester finner man för övrigt på olika
ställen av mellan-Europa i diluviala
avlagringar, varav man ser, att
dovhjorten vid diluvialtiden var utbredd
miera mot norr, än nu för tiden och
sedan drog sig mer mot söder. Till sin
uppehållsplats väljer hjorten
företrädesvis skogstrakter och skogbevuxna
slättland samt småkulliga trakter;
berkstrakter undviker han. Stora
sammanhängande skogar äro icke så
mycket i hans smak som skogar
omväxlande med ängar och åkrar, där han
kan komma fram och söka näring.
Han passar för parker, till och med
mindre omfångsrika sådana, emelan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
