Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - D - Dressyr ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
DRESSYR
68
straffskott med en slunga eller rent
av med en bössa. Genom flitiga
repetitioner måste det lärda inpräglas.
Under den första undervisningen får
djurets uppmärksamhet ej avledas
genom främmande ting, som kunna
intressera det. Dressören och hunden
böra åtminstone i början vara
ensamma. Alla övningar företagas först
in-nom ett instängt område och upprepas
i fria luften, då de äro fullt inlärda.
Undervisningen får aldrig avbrytas
eller sluta till följd av djurets
motspänstighet. Man må dock ej ingiva
hunden motvilja mot lärandet, därigenom
att man gör lärostunden alltför lång.
Hundens uppfostran till husdjur skall
börja så snart som möjligt, däremot
får man ej börja med den egentliga
dressyren, förrän hunden är något
utvecklad till kropp och själ, alltså då
han är 9—12 månader gammal.
Slutligen är det av stor betydelse, att man
vid dressyren följer en viss ordning.
Man måste alltså lägga en god bok till
grund för undervisningen. Följande
tyska arbeten äro att rekommendera:
"Wörz, Der Vorsteh- und
Gebrauchs-hund, bearbetad av A. Ströse och I.
Müller", och "Oberländer, Die Dressur
und Führung des Gebrauchhundes".
Om hunden skall utbildas till
"dödskällare" eller till högljudd
tillkänna-givare, varest det vilda ligger skjutet,
må man om möjligt före den egentliga
dressyren börja med att lära djuret att
på befallning giva hals (att giva till
ett ihållande högljutt skall) och att
sedan utan kommando skälla högt,då
det föres till ett uppstoppat
rådjursskinn. Denna förberedande övning
måste också fortsättas under den
egentliga, så kallade
kammardressyren (dressyr i rum), och bör senare
upprepas så ofta som möjligt. De
verktyg, som begagnas vid dressyren äro:
dressyrhalsbandet, också kallat
rosenkransen; dressyrspöet, en mycket tunn
men likväl stark, omkr. 70 cm. lång,
halvstyv hundpiska; dubbelpipan, en
pipa av horn, som är så inrättad, att
om man blåser i den smalare änden,
höres en vanlig vissling, men blåser
man i den tjockare höres en drill.
Vidare apporterpåken, en 3—4 cm. tjock,
30 cm lång knölpåk, som lindas först
med säckväv och sedan med snören;
den lätta apporterbocken, som bör
väga ungefär 1,5 kg. och på mitten bör
vara ungefär 12 cm. tjock, samt
appor-terpåsen, som kan tillverkas av grov
säckväv (längd ungefär 50 cm.,
omfång på mitten omkr. 12 cm, fylld med
en träcylinder i mitten och med
kiselstenar i båda ändarna, vilka kunna
slutas till med segelgarn). Slutligen
begagnar dressören en kort och en
längre stark lina av hampa
(dressyrlinan).
Följande ordningsföljd av
övningarna kan anbefallas: 1. Att sitta. 2.
Sätt dig — här. Den sittande hunden
måste komma in på befallning. 3.
Sätt dig — efter en vissling. Som ett
tecken, att hunden skall komma fort
in, visslas två gånger efter varandra.
En enkel vissling, som hunden först
senare lär sig att förstå, betyder att
hunden skall vända sin
uppmärksamhet på dressören. Drillen är
kommandotecknet för "down" (ligg!)
"Down", hunden skall intaga
down-stälning. Först lär han sig "down"
efter tillrop, sedan, då dressören
lyfter upp händerna, slutligen efter
drillen. Hunden måste lära sig att
en stund förbliva i downställning
(såsom en förberedande övning till att
efter tillsägelse förbli liggande. 5. Att
"låta bli". Hunden skall på
befallning lämna vissa föremål orörda,
såsom ett stycke kött, en bit korv. 6.
Att hoppa över hinder av olika slag.
7. Apporterövningar: Att hålla och
bära apporterpåken, apporterbocken
och den ända till 2,5 kg. tunga
appor-terpåsen. Att fatta tag i dessa saker
på kommando (den svåraste övning-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
