Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J - Jaktlag ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
JAKTLAG—JAKTPARK
210
och med fem till och med femtio
kronor.
§ 25. Bryter någon emot vad som i
14 § föreskrivet, böte från och med
fem till och med femtio kronor.
Överträder någon förbud, som i 15,
16 eller 17 § är stadgat, och är ej
förseelsen att anse såsom olovlig jakt å
annans jaktområde, straffas med böter
från och med fem till och med ett
hundra kronor. Var det i fall, som
avses i 15 §, älg eller hjort, som
skrämdes eller motades, vare straffet från
och med fem till och med två hundra
kronor.
Om ansvar i fall att hund löper lös
i mark, där villebråd finnes, stadgas
i 19 §.
§ 26. Förbrytelser mot denna lag,
vilka blott förnärma enskild persons
rätt, må icke åtalas av annan än
målsägaren.
Sker intrång i kronans, menighets
eller allmän inrättnings rätt eller
överträdelse av de angående jaktpass
meddelade föreskrifter eller är någon
förfallen till ansvar jämlikt 19 § första
stycket, äge förvaltande och
bevakande personal vid skogsstaten ävensom
föreståndare och lärare vid statens
skogsskola jämte allmän åklagare att
föra talan därom.
§ 27. Vad i 17 kap. 11 §
rättegångsbalken förordnas om dem, som rättens
eller Konungens befallningshavandes
bud och ärenden gå, gälle ock om de
här ovan i 26 § omförmälda, vid
skogsstaten och skogsläroverken anställda
personer i mål, som avses i samma
paragraf.
(Rättegångsbalken. Kap. 17 § 18:
"Vakter och de, som rättens, eller
Konungens Befallningshavandes, bud och
ärende gå, må själva edligen vittna
om det, som dem i ty fall händer, så
ock om det de uträttat, där ej andra
vittnen till äro.)
§ 28. Vid jakt å område, som av
annan innehaves, vare
jakträttsinnehavaren skyldig ersätta all skada, som å
mark, hägnad eller annan egendom
förorsakas vare sig av honom själv
eller annan, vilken har givit lov att
jaga, eller av de vid jakten använda
biträden eller hundar.
(B. B. 22 Kap. 3 §. Dräper man med
våda annans fä, som ätas kan, betale
värdet, och behålle det fä själv. För
annat fä, som ej matnyttigt är, gälde
fjärdung av ty det värt är.)
§ 29. Böter, som enligt denna lag
ådömas, tillfalla kronan. Saknas
tillgång till böternas fulla gäldande,
förvandlas de enligt allmän strafflag.
(Strafflagen 2 kap. 10 §: Saknas hos
den, som blivit till böter fälld, tillgång
till deras fulla gäldande, skola böterna
förvandlas till fängelse.
§ 11. Vid sådan förvandling som i
10 § sägs, svare tre dagars fängelse
mot böter icke överstigande fem
riksdaler, fyra dagars fängelse mot böter
utöver fem till och med tio riksdaler,
samt varje följande dags fängelse mot
tio riksdalers böter, dock med
iakttagande, att fängelsestraffet ej må sättas
över sextio dagar.)
§ 30. Om rätt till jakt å område,
som är till nationalpark avsatt,
ävensom beträffande svenska och norska
lappars rätt till jakt i vissa delar av
riket gälle vad särskilt är stadgat.
Jfr Lag om nationalparker.
Jaktlappar, se jakttyg.
Jaktlexikon. Bland sådana märkas:
"Försök till ett svenskt skogs- och
jaktlexicon" av M. H. Brummer,
Göteborg 1789. "Svenskt Handlexikon för
jägare" av And. Aug. Leijonflycht,
Stockholm 1827; "Skandinaviens jagt,
djurfänge och vildavel" av Swederus,
Stockholm 1832; "Handbok för jägare
och jaktvänner" av Th. Hahr,
Stockholm 1866: 2:dra uppl., Västerås 1881.
Jaktmark, område inom vilket man
har jakträtt eller jagar. Se även
Jaktpark.
Jaktpark, ett inhägnat område, där
villebrådet jägarmässigt behandlas
och skötes, med avseende på skydd,
föda, reglerad avskjutning, tillförsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
