Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S - Snärpor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
373
SNÄRPOR—SPARVHÖKSLÄKTET
374
1. blandskog. Ofta erhållen levande
och felfri till Skansen under vintern,
ex. fångad inne på gårdar i Stockholm
vid nyårstiden.
Siiärpor. Kulor som äro så mycket
mindre än kalibern att flera tagas till
varje skott.
Snöskata,, se Trastfåglar.
Snösparv, se Finkfåglar.
Sovpåse 1. sovsäck, en av starkt,
vattentätt tyg av olika slag gjord påse
eller säck, avsedd att tjäna till
underlag och täcke för en sovande
människa. Sovpåsen göres vanligen ungefär
190 cm. lång och 75—85 cm. bred. Den
är vanligen upptill försedd med en
särskild påse, som kan fyllas med halm
e. d. för att tjäna som kudde och
möjligen en annan att draga över huvudet.
Sovpåsar i vilka man kan bädda med
halm, granris, mossa en filt e. d.
kunna med fördel begagnas på jakter,
fjällvandringar etc. när natt vilan
måste tagas under bar himmel eller i tält.
I Norrland göras ofta sovsäckar av ett
par renhudar som hopsys med de
håriga sidorna inåt.
Sovträd, sov- och tillflyktsort för
träande flygvilt. Särskilt i viltremiser
böra dylika höga träd alltid finnas.
Yviga granar och tallar tagas oftast i
anspråk av fågeln för dylikt ändamål.
Solitär, ensam för sig levande, i
motsats till samhällsbildande.
Solofång are, vinthund som utan
hjälp av andra hundar kan fånga vilt.
Solspel, när solen är fullt uppe
slår tjädertuppen 1. orrtuppen
alltid på s k a t e och spelar det s. k.
solspelet.
Sommargylling, se Gyllingar.
Sommarstånd, trakt där villebrådet
företrädesvis uppehåller sig under
sommaren.
Sorex, se Näbbmussläktet.
Soricidæ, se Näbbmöss.
Sothöna, se Sumphöns.
Spaniel, den engelska spårhunden,
vars egentliga uppgift är att få det
tryckande villebrådet på benen.
Börjar alltmer användas i Sverige. Han
skall apportera det skjutna viltet och
söka efter det skadskjutna. Många
jägare se i spanieln den idealiska lilla
brukshunden. Gockerspanieln
liknar en dvärgartad setter. Huvudet
är långt, öronen medelstora, tjocka och
väl behårade, bålen mer kompakt och
satt än hos andra spaniels (und.
Springern), djupt bröst, under arbetet
i ständig livlig rörelse. Pälsen slät 1.
lätt. vågig, mycket tät, dock ej
långhårig. Färg svart, brun, gul, röd 1.
dessa färger blandade med vitt.
Skulderhöjd 30—37 cm. Något större är
springerspanieln med 36—
45 cm:s skulderhöjd. Färg brun och
vit eller svart och vit. Mellan dessa
två står Fieldspanieln, vars
färg är svart, läderfärgad, gul, röd 1.
med insprängt vitt. Särskilt på
andjakt är vattenspanieln lämplig.
Sparvhöksläktet, Accipiter Schaff. I
Sverige en art: Sparvhöken, A.
nisus L. Släktet liknar i allmänhet
till sina allmänna karaktärer
duvhöksläktet. Mellantån är betydligt längre
än de båda andra framtårna.
Tarser-na tämligen långa och smärta. Hanen
mörkt blåaktigt skiffergrå.
Undersidan vit med rödbruna 1. svartaktiga
tvärstreck. Sidorna ofta rödbruna.
Iris gul. Vaxhud och fötter gula. Näbb
hornblå. Vinglängd 195—205 mm.
Honan ovan ljusare grå, under
tvär-bandad med gråbrunt. En svår rövare
av all slags småfågel. Hon häckar i
skogen. Boet bygges i träd. Äggen
3—7, vita med stora, glesa, bruna
fläckar, 35—45,5 : 32—35,5. De läggas i
maj. Honan ruvar ensam. Under
denna tid förser hanen henne rikligt
med föda, bär den dock ej till boet utan
lägger den på en stubbe 1. dyl. 20 à
30 steg därifrån och skriker därpå ut
sitt lockrop. Under det hanen drar ut
på vidare jakt, stryker honan av boet
bort till stubben, stoppar krävan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
