- Project Runeberg -  Jaktlexikon : praktisk uppslagsbok för jägare och naturvänner /
503-504

(1920) [MARC] Author: Alarik Behm - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ä - Änder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vattnet eller kretsa obeslutsamma
omkring. I vassen hör man plaskande
än här än där, än är det åter tyst. Så
hör man en orolig ands klagoskri
"Quaaaak", en ung skytt borrar då
ögonen i vassen, som han ser röra sig,
lägger an och ämnar skjuta, då till
hans förskräckelse en jägare träder
fram och giver honom den
hälsosamma lärdomen, att aldrig vid andjakt
skjuta, om man icke bestämt ser, att
det är det jagade villebrådet. En and
sträcker tätt över vassen, plötsligt böja
sig de, som sitta i en båt, djupt ned, ty
mitt emot dem står en jägare, som
skall skjuta på denna and, han
träffar icke, men alldeles tätt över båten
vina haglen. Vilken olycka skall icke
kunna ske, om de, som sutto i båten,
icke märkt den annalkande faran!
Härav följer regeln, att man icke får
skjuta på en sträckande and, förr än
den höjt sig så högt, att skottet icke
kan anstifta olycka. För att icke två
skyttar skola skjuta på en och samma
and, om några flyga upp samtidigt,
hava skyttarna förut kommit överens
om den ordning och på vilken sida var
och en skall skjuta. Om en and står
framför drevkarlarna eller hundarna
med ängsliga åtbörder och skrik,
fladdrar omkring som om hon vore
lam i vingarna och i trots av faran icke
sträcker, utan faller ned igen, så
måste man genast vissla hundarna
därifrån, denna and har uppenbarligen
ungar, som icke ännu äro flygfärdiga
och således värdelösa. På sådana
änder bör man naturligtvis icke skjuta;
man skall i allmänhet icke skjuta på
unga änder, vilkas spegel man icke
säkert kan iakttaga. Allt efter som
drevet tränger framåt, ro båtarna
samtidigt till den främsta uthuggningen,
tills allt är uppdrivet; de sista stanna
bakom drevkarlarna för att skjuta de
tillbakaflygande änderna. Har man
under drevet märkt många sådana, så
lönar det sig att återupptaga drevet i
omvänd ordning. Står den
genomsökta vattenytan i förbindelse med ett
annat vatten »genom någon kanal, så bör
man ej underlåta att där placera
några skyttar, då änderna gärna begiva
sig dit. Man har ofta märkt, att
änder, som träffats av skott, försvunnit
som genom ett trolleri. Om en and
sårats och fallit ned i fritt vatten,
simmar hon genast mot vassen och så
långt in mot land som möjligt och
gömmer sig där så väl, att varken
jägare eller hundar kunna finna henne,
tränga hundarna starkt mot henne,
dyker hon och håller sig fast med näbbet
vid rötter och vassrör, tills faran är
över, då sticker hon näbbet över
vattnet, ibland dör hon under vattnet.
Detta bekräftas av många iakttagelser.
Man skjuter med bättre resultat på
sträckande än på simmande änder, då
dessa, om de vädra fara, ligga så djupt
ned i vattnet, att de visa blott en
obetydlig måltavla, så att man för det
mesta skjuter över dem. Att skjuta
flygande änder framifrån är icke rådligt,
emedan skottet för det mesta träffar
under dem och haglet inte tränger
djupt nog in i de täta bröstfjädrarna.
En dödligt träffad and rycker häftigt
tillsamman, sänker sig så småningom
ned och faller död ner, vanligen på
ryggen; äro vingarna träffade, virvlar
hon runt om, varvid man tydligt ser
den förlamade vingen, och sträcker
genast mot stranden, simmar i rinnande
vatten med strömmen och dyker snart,
även om hon inte förföljes, för att
gömma sig någonstädes. Det är då svårt
att finna henne, och det lyckas blott
för en duktig, klok hund, om man
lämnar honom att i frihet söka in emot
land. Mången jägare, som anser sig
klokare än hunden, ropar under
hotelser bort denne och är förargad, då han
inte kan finna anden, som för länge
sedan är borta från den plats, där han
söker. Att skicka hundarna efter
varje skjuten and är icke rådligt, då dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:26:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jaktlex/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free