Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Ukrainas land och folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intresserade sig så mycket mindre för krigiska
angelägenheter, och förhandlingarna mellan Sverige och
kosackrepubliken sköto fart först efter hennes tronavsägelse. Karl
Gustav skickade till Ukraina — enligt historikern
Kostoma-rovs monografi över Chmielnitskij — en general Wilhelm
Karlus, som begav sig dit över Moskva med köpmanspass,
samt sedermera från Lemberg en armenier Gamotski, som
i sin ungdom hade vistats i Sverige, med nya förslag.
Chmielnitskij å sin sida sände den svenske konungen tre
turkiska hästar med rik mundering, tre janitjarbössor, tre
buffelhorn och tre kosackuniformer med sammet, guld och
pärlor. — I det svenska riksarkivet bevaras åtskilliga
skrivelser mellan Radziejowski och Chmielnitskij samt
zaporog-härens kanslär Ivan Wyhowski från åren 1654 — 56 samt
rapporter från residenten Daniel Oliveberg och ablegaterna
Gotthard Wellingk, borgmästare i Riga, och den blivande
presidenten Gustav Lilljecrona. Och i Danzig hade svenska
regeringen två ombud, Pelz och Koch, som skulle lämna
löpande underrättelser om kosackerna.
Men Chmielnitskijs storslagna plan att få till stånd ett
tremaktsförbund Ukraina —Sverige —Moskva mot Polen
förfelades, därför att tsardömet ej ville veta av något krig med
Polen, så länge Ukraina icke erkände Moskvas överhöghet.
Med sin diplomatiska slughet sökte kosackdiktatorn gå en
medelväg genom en >personal-union» med tsardömet, som
skulle tillförsäkra hela Ukraina jämte Sitj full autonomi och
en egen här av 60,000 man. Men denna personal-union
vart ödesdiger för Lillryssland; det var lammets förbund
med vargen. Ukrainas demokratiska självstyrelse var
oförenlig med det tsariska Moskvas centralisationspolitik, och
man var redan inne på ett sluttande plan, som förr eller
senare måste sluta med Ukrainas politiska undergång.
Förbundet med Moskva var från Chmielnitskijs sida ej heller
allvarligt menat, fast han i Perejaslavl 1654 besvor de s. k.
Bogdanska artiklarna, ty det dröjde ej länge, förrän han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
