Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den politiske lyckoriddaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förtret för jägarna, ty björnarna försvarade honom
ursinnigt, särskilt en stor hona, som måtte ha varit ungens mor.
Hon fälldes snart, och vi infångade ungen, som var nästan
som en människa, särskilt på händer och fötter fanns det
icke björnklor, utan mänskliga naglar. Men det var den
differentia, att den var bevuxen med långt hår, till och med
på hela munnen, och ögonen lyste bara. Meningarna voro
delade: somliga trodde, att det måste komma sig ex semine
viri cum ursa; andra höllo före, att björnhonan snappat åt
sig och vårdat ett mycket litet barn, som, då det ubera
suxit (diat), därigenom också assumsit similitudinem
anima-lis. Men denna unge hade varken mänsklig talförmåga eller
mänskliga sedvänjor, utan blott djuriska.»
»Nu räckte drottningen honom ett päronskal, som
hon sockrat. Med välbehag stoppade björnen det i gapet;
men så fort han smakat därpå, spottade han ut det, rakt i
synen på drottningen. Kungen brast då ut i gapskratt.
Drottningen sade något på franska, men kungen skrattade
ännu mer. Ludwika (Maria Luisa av Gonzaga) steg upp
från bordet, synbart förtörnad. Men kungen befallde oss
alla att dricka en skål för denna furie, bjöd på vin och
musik och lät hämta fraucymer (fruntimmer), för att vi skulle
roga oss. Först nu lät han tillkalla Mazepa och befallde
oss, att vi skulle omfamna och be varandra om ursäkt.
Förlåten varandra av hjärtat, ty I ären båda lika skyldiga.
Så blev det äntligen försoning och vi sutto sedan vid
varandras sida och drucko.»
Mazepas vistelse vid det polska kungahovet vart av
stor betydelse för hans karaktärsutbildning, ty han lärde
sig där den diplomatiska smidighet, som sedermera kom
honom så utmärkt till pass i brydsamma lägen, och hans
medfödda lättsinne fick god näring i den njutningslystna
kungastaden vid Weichsel. Men denna polska fernissa på
den råbarkade kosackhuden bidrog ock i hög grad till att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
