Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kärleksnarren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plägade färdas fram, tills den karl kom, som vanligen
tjänstgjorde som ablegat, och denne lämnade en biljett åt sin
husbonde. Han tog brevet och läste, huru hon inviterade
Mazepa till ett kärleksmöte och upplyste om att hans nåd
rest bort etc. Falbowski återlämnade biljetten åt
budbäraren och sade: Gå och bed honom om svar och säg, att
nådig frun befallt honom skynda sig. Denne gjorde så,
och Falbowski väntade tåligt, tills han kom med respons
(svar), ty han hade två mil att löpa. Men snart var
ärendet uträttat; han kom rusande tillbaka och lämnade sin
husbonde en biljett, vari Mazepa deklarerade sin
tjänstvillighet och lovade att genast infinna sig.»
»Efter en stund kom Mazepa ridande. De möttes. —
Tjänare! — Tjänare! — Vart reser ni? — Mazepa svarade,
att han ämnade sig åt ett visst håll. — Får jag lov att
göra sällskap? — Mazepa ursäktade sig med att han hade
bråttom: Ers nåd skall ju också resa åt sitt håll. —
Ingalunda, svarade Falbowski och grep honom om strupen.
Vad är det för biljett? — Mazepa kippade efter andan och
sade, att han för första gången begav sig dit och att han
aldrig hade varit där förr. Falbowski kallade nu på
budbäraren: Hur många gånger har han varit där i min
bortovaro, karl? Denne svarade: Så många gånger som det
finns hår på mitt huvud. — Nu blev Mazepa tagen
tillfånga, och de redo vidare. — Du får välja dödssätt! Mazepa
bad, att man ej skulla döda honom, och erkände sig
skyldig till allt. Falbowski blev ursinnig och beslöt att pina
honom. Han klädde av honom naken, band honom vid
hans egen häst utan sadel, med munnen vid svansen och
huvudet bakåt, händerna fjättrade, fötterna fastbundna
under hästbuken. Hästen, som av naturen var nog yster
ändå, skrämdes duktigt genom snärtar med knutpiskan,
betslet lossades, och skott avlossades till och med ett par
gånger över honom. Såsom rasande satte den tatariske
springaren i väg hemåt, men vägen gick alltjämt genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
