- Project Runeberg -  Mazepa. Historiska bilder från Ukraina och Karl XII:s dagar /
69

(1909) [MARC] Author: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kärleksnarren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Motra och att det ej kan ha varit tal om en våldsam
en-levering. Men även denna ridderlighet kom sig kanske
blott av Mazepas feghet och vankelmod.

Domaren Kotjubej sökte med böner få hetmanen att
ta reson och sände följande ödmjuka böneskrift till honom:
> Kännande det visa ordet, att döden är bättre än ett bittert
liv, skulle jag velat vara död långt före detta hellre än att
i livstiden fördraga allt, som nu vederfarits mig. Jag är
lika usel och eländig som en kreperad hund. Tungt
klappar och svider mitt hjärta att vara i ett sådant register
(dilemma), som nödgar mig att utlämna min egen dotter
till mänskligt självsvåld, förvisning och vanära, värd ett
svårt straff och att dömas med lagens stränghet. O ve
mig, olycklige! Haver jag under mitt ej ringa arbete i
krigiska värv och i helig gudsfruktan under Ers Höghets
lysande regemente kunnat vänta, att jag måste lida en sådan
förödmjukelse? Haver jag förtjänat en slik skymf, som
betäcker mig med smittosamma sår? Haver något dylikt
vederfarits någon av dem, som före mig levat och tjänat i
regementena (— de lillryska militärdistrikten)? O ve mig,
eländige och av alla bespottade, som rönt en så olycklig
ändalykt! Till sorg har förvandlats min tröstefulla
förhoppning om min dotters framtid, till gråt har förvänt sig min
fröjd, och till jämmer min glättighet. Jag är en av dem,
som ljuvt skulle mottaga dödens skugga; jag skulle vilja
irra kring bland deras gravar, vilka varit olyckliga i sitt liv,
om det funnes andra människor, vilkas hjärtan dödligt
sårats lika mycket som mitt. Mina ögons ljus har
fördunklats, en frostig köld griper mig; jag kan ej se folk rakt i
ansiktet eller visa mig för mina egna fränder och mitt
husfolk. Bitter skam och skymf höljer mig. I denna min
stora bedrövelse alltid gråtande jämte min arma maka och
lidande min hälsas svåra nedbrytande, kan jag ej själv
komma till Ers Höghet för att på trälavis vid edra fötter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:26:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jamazepa/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free