Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. »Förrädaren»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
knappt ha lagt honom till last, att han vid ett lägligt tillfälle
svek den tsariske länsherre, som det lillryska vasallskapet
påtvingat honom. Chmielnitskij föregick därvidlag med
gott exempel, och Ukrainas historia dömer honom icke
för det.
Men om den skarpsynte tsar Peter i två årtionden
kunde låta föra sig bakom ljuset av Mazepa, kan man då
förundra sig över att Karl XII fastnade på den krok, som
den polska diplomatien lade ut för honom? Då han med
sin kända egensinnighet var besluten att fullfölja kriget till
det allra yttersta, hade han endast att välja mellan två svåra
ting, varom de krigslärda alltjämt tvista:
Scylla = Smolensk—Moskva eller Charybdis = Ukraina—Poltava. Och om vi,
som nu mera känna rätt bra till Ukrainas topografi, historia
och folkkaraktär, ändå hava svårt att bilda oss ett
slutgiltigt omdöme om Karl XII:s sydryska fälttåg — huru
mycket ursäktligare är det då icke, om Karl XII misstog sig
om lillryssarnas och zaporogernas verkliga art och betydelse!
Människorna rätta ofta sina omdömen efter de yttre
resultaten. Hade Karl XII:s ukrainska plan lyckats, skulle
han i hävderna hava prisats som en av dåtidens störste
statsmän, likasom han är framstående i krigshistorien, och
då hade kanske Gustav II Adolfs och Karl X Gustavs stora
tanke blivit en verklighet.
Men för mig står det som en av de underbaraste
bilderna i vår historia: synen av Karl XII och Mazepa hand
i hand vid Desna — två de största karaktärsmotsatser, som
kunna tänkas, men genom historiens skickelse
oupplösligt länkade samman. Å ena sidan den bleke, allvarlige,
rättframme unge hjältekonungen från norden med sin
vacklande krona, och å den andra sidan den gamle lättsinnige,
baksluge hetmanen från Ukraina med sin sköra hetmanstav.
Och när de båda försvunno vid det kristna Europas
sydöstra synrand, var det något mer än två märkliga män, som
lämnade den ryska krigsskådeplatsen. Skingrad var den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
